Grabbarna roade sig genom att sitta på Ms fötter och hålla fast sig i hans ben....sen skulle han gå omkring med dom så...dom skrattade sig halvt fördärvade :-) Så jag tänkte "Va fan...det där verkar ju rätt så kul...jag måste prova"
Så jag klamrade mig fast som en norrlänning vid sin flaska Hembränt vid Ms ena ben...jag skrattade hejdlöst....M tyckte inte att det var lika roligt...först ;-)

Kom då att tänka på en gång när vi var i stugan hela La Familia Northtwig. Fadern (min..) höll på och busade med N och blåste honom på magen så det pruttade. N skrattade så mycket att han inte fick någon luft.
Syrran stod brevid och tittade på...efter en stund sa hon: -Undrar vid vilken ålder som man slutar tycka det där är roligt? Varpå Fader brottade ner henne och pruttade även henne på magen...:-) Vi konstaterade att vissa saker växer man helt enkelt inte ifrån. :-D

Jag har då kommit fram till att jag aldrig kommer att bli riktigt vuxen.
Jag kan bara inte hålla mig från att tramsa och flamsa :-) Saker och ting blir ju så mycket roligare om man inte är så jäkla allvarlig och skitviktig hela tiden.. Fan släpp lös lite!
Det är ju skitkul att tävla om vem som kan äta chokladpudding äckligast . Och hur barnsligt roligt är det inte att krypa ner i badkaret med älsklingen, som fixat mysigt med skum och levande ljus, och överraska honom med "naturellt jacuzzi-bubbel"?