OBS! Nu kommer ett seriöst inlägg för en gångs skull :-)

Idag var jag och B2 ute på rövartåg.
Vi kör igenom Sveg och får plötsligt syn på en man som ligger på
trottoaren och en person står på huk bredvid, en står på sidan av
och vid trottoarkanten står en postbil slarvigt parkerad.
För oss var det självklart: Vi stannar och hör efter om
vi kan hjälpa till.
När vi kom fram såg vi att personen som stod på huk
var en av ambulanspersonalen här i Sveg.
Så det blev mer:
-Tjenare X, behöver du hjälp eller är allt under kontroll?
Nu var det ju det så vi kunde åka vidare.
Men jag började fundera lite på hur det hade kunnat
vara...
Ett exempel:

Jag, M och grabbarna var på väg hem från Enköping.
Det var på kvällen och vi stannade vid McDonalds i Kupolen i
Borlänge för att äta.
När vi sitter där i godan ro och äter får jag, i ögonvrån, se en
kille i 10-12 års åldern komma springade i fullfart.
När han var bakom M (som satt med ryggen ut mot restaurangen)
så försvann han bara och sekunden senare hör vi en 7 helvetes duns.
Nån smart jävel hade skurat golvet och lämnat det blött.
Killen halkade och for huvudstupa i golvet med ena kinden först.
Jag och M flög upp som skjutna ur en kanon och hjälpte honom.
Han var helt groggy och blödde lite från örat.
Det var bara vi som reagerade!!!
Ett flertal människor satt bara och stirrade...(!!!!!)
Vi lyckades iallafall lokalisera hans pappa som befann sig
längre bort i restaurangen.

Är folk så himla rädda för att "lägga sig i"??
Även om det redan finns människor på plats så är det väl inte så himla svårt
att fråga om man kan vara till hjälp.
Nu är ju både jag och B2 undersköterskor så det kanske är en
yrkesskada att det är så självklart för oss att agera...
Men man behöver inte ha sjukvårdsutbildning för att hålla någon
i handen.
Man behöver bara ha lite medkänsla.

Ett annat exempel (som gör mig så jäkla
förbannad varje gång jag tänker på det...)

En man, som tillhörde det så kallade "A-laget" här i
Sveg ligger på torget och krampar.
Man nr 2 ser detta och går fram.
Han ser att Man nr 1 har ett epilepsianfall (eftersom han
själv har en anhörig med samma sjukdom).
Han sätter sig hos den krampande mannen för att se så
att anfallet går över och att han är ok.
Då kommer en annan person fram och säger:
"-Va fan hjälper du det där fyllot för??"

Ok, han kanske var "ett fyllo"
(fast personligen så anser jag att alkoholism
är en sjukdom.)
Men spelar det egentligen någon roll??
Skulle han bara ha lämnats åt sitt öde och kanske
till och med dött bara för det??
Är inte alla människor lika mycket värda??


Så nästa gång ni ser något liknande.
LOVA att ni inte bara åker/går förbi.
Det är bättre att fråga en gång för mycket.
Nästa gång är det du själv som behöver hjälp
och inte vill du väl att folk bara ska gå förbi dig
och låtsas som ingenting då?

Så där ja...nu har jag varit seriös så det räcker för i år :-)