Herregud, det här inlägget skulle kunna bli en hel roman
om jag ska ta med alla gånger som det knasat till sig
när det gäller mitt språk...
Det händer liksom dagligen...
Men här kommer några favoriter.

* Jag och f.d kollegan sitter och pratar och kommer in på
ämnet budbilar (av någon anledning...)
Det finns en firma här som heter (hette??) Luddes Budbil.
"Jo men du vet...Buddes Luderbil"
Vet ni hur mycket jag skrattar varenda gång jag ser den bilen nu?
Och det kommer ni också att göra ;-)

* Min dator lägger av...
"FAN!!"
"Vad?"
"Min dator kukade ur!!... Nä men gud vilket språk
jag använder!! Jag menade förstås att den fittade ur..."

* Har ett X antal gånger, på jobbet, sagt att jag ska
hämta omläggningsVÄTSKAN...när jag menar VÄSKAN...
Det går bara inte att säga väskan...

* Svarat "Ja, Sveg.." i telefonen...istället för mitt namn..

* En gång på högstadiet travade jag in i lärarrummet
och frågade om inte träslöjdsläraren (manlig...) skulle komma
och ha lektion med vår klass den dagen.
Vi hade väntat i 20 minuter och han hade faktiskt sagt att vi
skulle lära oss att gänga idag....
Det blev väldigt tyst i rummet...

Sen har jag ju en tendens att säga det första som poppar upp i huvudet....
Ibland kan det vara bra att kanske tänka igenom saker och ting först.

* Medarbetaresamtal på jobbet:
"Hur bidrar du till ett bra arbetsklimat på jobbet?
"Det gör jag med min blotta närvaro"

* Vi tittar på finalen i Melodifestivalen härom helgen.
I mellanakten dyker det upp lite kändisar som sjunger..
Jag: "Men va fan!? Är Christer Sjögren med också?!"
M: "Ja men alla dom där har ju varit med i tidigare program.
Varför skulle inte han vara med då?"
Jag: "Trodde att han kanske hade hunnit dö under tiden"