Till alla dramaqueens
Nu tänker vi oss att följande är en status på Facebook.
Är ni med?
"Är på akuten med Adam" (skriver jag då ra..)
"Oj! Vad har hänt?" undrar en massa människor, som inte får
något svar.
Vid ungefär 15 kommentarer med undringar slänger jag in ett
"Jag hör av mig sen" eller liknande.
(Här kan man även slänga in ett "Väntar på provsvar" efter nån timme)
Flera timmar senare skriver jag följande:
"Fick åka till hälsocentralen med Adam som hade slemhosta.
Fick medicin. Allt är bara bra"
Och in väller det kommentarer om att krya på sig
och stackars liten.
Känns det igen?
Visst är det sjukt irriterande?
Eller kanske bara lite sjukt?
Om man nu har tid att skriva "Är på akuten med Adam" så har man väl tid
att lägga till "som har irriterande hosta"?
För om det är allvarligt och kritiskt läge så sitter man väl knappast och uppdaterar
sin status på Facebook va?
(om man nu inte är den där mamman i USA som satt och uppdaterade om att sonen trillat i poolen och att ambulanssjukvårdarna höll på att återuppliva honom...)
(eller om man är dum i huvudet på riktigt)
Och när folk undrar varför kan man väl tala om det
istället för att skriva att man hör av sig senare.
"Jag hör av mig senare" - "Adam har hosta"....det första tar LÄNGRE tid att skriva!
Vad vill ni som gör så här?
Ha uppmärksamhet?
Skapa drama i er tråkiga vardag?
Ursäkta mig men det känns lite...stört.
Igår hade jag kunnat skriva en sån status.
Men det gjorde jag inte.
Jag tycker inte att det är fränt att behöva ta mitt barn till sjukhuset.
Jag njuter inte när barnen är sjuka.
Tyvärr.
Adam hostade, som en gammal farbror som rökt i hela sitt liv, hela natten.
Jag ringde och bokade en tid.
Vi åkte dit och en läkare lyssnade på lungorna.
Jag fick bestämma medicin själv för jag hade åsikter angående
medicineringen som läkaren höll med om.
Sen åkte vi hem.
Inget behov av att skapa något överdrivet drama på facebook.
Bara en sjuk 7månadersbebis och en lite orolig mamma.
Adam ger igen!
Lillprutto brukar roa sig med att dra mig i håret.
Och ibland skrika allt vad han kan i örat...(hej tinnitus!)
När han drar brukar jag säga "Aj aj!" som i ajabaja.
Det här upprepas säg...50 gånger om dagen....
Härom dagen tog han tag i mitt hår, drog sig nära så att han
hade sin mun i mitt öra och skrek "AJAJAJAJAJAJAJAJAJAJAJAJ!!!"
Jag tror att han tycker att jag är tjatig.
Har ni tänkt på en sak?
När man ska handla grönsaker...låt oss säga tomater.
Man tar en påse.
Påsen sitter ALLTID ihop så man får slicka på fingrarna för att öppna den.
Sen tar man på tomaterna.
Ibland tar man en man inte vill ha.
Och den lägger man tillbaka...
Har ni aldrig tänkt på det?
A ja, nu lär ni ju göra det :-)
Man tar en påse.
Påsen sitter ALLTID ihop så man får slicka på fingrarna för att öppna den.
Sen tar man på tomaterna.
Ibland tar man en man inte vill ha.
Och den lägger man tillbaka...
Har ni aldrig tänkt på det?
A ja, nu lär ni ju göra det :-)
Trollmor
En vän tipsade om en app.
"Troll me"
Seriöst...
Den är fan hur kul som helst!
Kissapåsigliteavskratt-rolig är den!
Sen kan man ta en bild som man redan "trollat"...
Och "trolla" den igen...
Det är sånt jag roar mig med nu för tiden :-)
Och ibland har jag jättejättejättejätte(ja ni fattar)tråkigt...
(fast egentligen har jag inte det...)
Så ladda ner appen.
"Trolla" er.
Skicka bilden till mig.
Roa tant nu!!
Det där med boken...
Ja den ligger på is just nu.
Eller i ide.
Eller i en förhistoisk ark nergrävd i närheten av jordens mittpunkt.
Jag vill göra om ALLT!
Fast egentligen vill jag inte det för det är min bebis.
Och man ändrar inte på sin bebis.
Fast jo.
Eller nää...
Kanske bara vissa delar?
Eller inga delar?
Sen har jag ju påbörjat en uppföljare.
Och har idéer för en tredje del.
Påbörjat en annan också som inte har med dom andra tre att göra.
Plus ett annat projekt som jag är involverad i.
Som kan bli typ 6 böcker...
Ja ni förstår problemet.