Det här skulle även platsa på dag 3, felskickat sms.
Jag har gjort bort mig många många gånger
men det här var nog den värsta.

För ca 4 år sedan hade jag avlagt ett nyårslöfte.
Jag skulle bli bättre på att höra av mig till mina vänner.
Sagt och gjort, en kväll på jobbet fick jag för mig att
skicka ett sms till vännen Kicki, som då bodde i Västerås.
Vi skulle helgen därpå åka till Enköping och jag skulle kolla
om vi kunde träffas.

Jag skrev ungefär så här (all konversation är ungefärlig...
det var ju ett tag sen...):

"Hej gullet! Kommer neröver nästa helg.
Vore jättekul om vi kunde träffas.
Puss och kram Maria"

Fick tillbaka:

"Förlåt, men jag vet inte vem du är
/Kickan"

Jag skrev:

"Men vad rolig du är då! Nog för jag inte hört av
mig på länge, men herregud! :-) "

Fick svaret:

"Rolig? E på turné och har precis klivit av scenen i
Frankrike. Fattar fortfarande inte vem jag messar med."

Här börjar jag bl en aning förvirrad.
Vad gör Kicki på en scen i Frankrike??
Kollegan nämner något om att jag kanske har skickat
fel.
Klart jag inte har! Jag har ju haft hennes nummer skitlänge!
Om jag har använt det? Nja...kanske inte...
Inser tillslut att jag inte smsar med Kicki och skickar följande:

"Förlåt mig, men jag har nog fått fel nummer."

Får detta svar:

"Mmm, kan nog vara så.
Kicken i The Poodles kom du till nu."

Ungefär här får jag en lättare hjärtinfarkt,
skriker rakt ut och visar kollegan smset.
Han garvar som fan, men tror nog att någon jävlas med mig.
Jag kollar det första svaret jag fick och inser att det inte alls
står KickAn utan, just det, KickEn.
Men jag håller med kollegan och är övertygad om att
någon skojar.
Så jag skickar:

"Hahaha! Du skojar med mig :-)"

Svar:

"Skojar ofta, men inte nu :-)"

Panikar in på eniro.se och ser att det numret jag
har skickat till går till, jajamen, en viss Christian Lundqvist.
Och precis här dog jag en stund.
Tror jag iallafall.
Jag fick en mindre blackout och kvicknar till
sittandes i ett hörn på golvet men armarna runt knäna, gungandes
samtidigt som jag mumlar "helvetehelvetehelvetejagdörjagdörjagdör".
Kollegan skrattar så han nästan dör han med.

Får iallafall iväg ett:

"Ber så hemskt mycket om ursäkt!
Jag ska gå och slänga mig framför en buss nu! :-) "

Svar:

"Haha, nej gör inte det :-) Såg att ditt nummer hör hemma i Sveg.
Där spelade vi i fjol. På en folkpark vid en sjö."

Var ju tvungen att svara (med väldigt skakiga fingrar...)

"Japp, var där med mina grabbar. Dom tycker att ni
är skitbra"

Fick sen fler frågor och för varje gång telefonen
pep till hoppade jag högt och skrek: -SLUTA SKICKA!!!

Kollegan skrattade fortfarande.

När jag senare ringde M och berättade vad som hänt, skrattade
han bara och sa:

"-Det är så TYPISKT dig!" (vad menade han med det??)


Så, det var min värsta tabbe.
Hittills.

Om jag bad om en bild på Pudeln?
Klart jag gjorde :-)


(klicka på bilden för större)