Tack för alla minnen
Idag lades en fin gammal man till sin sista vila.
En man som jag tillbringade mycket tid hos som barn och som var högst delaktig i att jag och min syster fick uppleva helt fantastiska somrar.
Tack för att vi alltid var välkomna.
Tack för att vi alltid fick vara med.
Tack för tunnbrödsmörgåsarna efter arbetet i fjöset.
Tack för att vi fick ha din häst som vår egen.
Tack för killingarna som var bara våra.
Tack för alla härliga sommarlov.
Tack för alla minnen.
Vila i frid, fina fina Olle.
En man som jag tillbringade mycket tid hos som barn och som var högst delaktig i att jag och min syster fick uppleva helt fantastiska somrar.
Tack för att vi alltid var välkomna.
Tack för att vi alltid fick vara med.
Tack för tunnbrödsmörgåsarna efter arbetet i fjöset.
Tack för att vi fick ha din häst som vår egen.
Tack för killingarna som var bara våra.
Tack för alla härliga sommarlov.
Tack för alla minnen.
Vila i frid, fina fina Olle.
Dilemma?
Ja jag är medveten om att detta är det första inlägget jag har skrivit på över ett år....
Bättre sent än aldrig...eller?
Jag har lite dåligt samvete för en grej som hände nu på kvällen.
Eller har jag det egentligen?
Det här blir lite som brevfilmen i "Bullen", men då kör vi.
(och vet ni inte vad "Bullen" var: Håll käften snorunge, jag är inte gammal!!)
Mellansonen och en kompis gick till badhuset efter skolan.
Vid 19 tiden ringde han och ville ha skjuts hem.
Tonåringen fick vara barnvakt åt minstingen och jag for iväg.
När jag var nästan framme ringer tonåringen och har panik.
Minstingen hade gjort en "kod brun" samt stoppat händerna i blöjan....
Ja ni förstår ju.
Han lät sig dock inte tvättas av utan viftade med händerna och kladdade.
Tonåringen stod således och höll i honom och ville att jag skulle komma hem nyss.
Läget var alltså ganska akut.
Jag svänger in vid badhuset för att plocka upp sonen och sen susa hem fortast möjligt.
Nu tar vi ett steg tillbaka för en stund.
Sonen är där med en kompis som ofta är hos oss.
Jag brukar skjutsa honom hem för att jag tycker inte att det är ok att en
12åring ska gå genom hela Sveg (och delvis efter en 70 väg där ingen håller 70) kl 20-21 på kvällen.
Där är vi kanske olika, jag och dennes föräldrar, vad vet jag. Jag har aldrig träffat dom.
Men så är det. Vi är olika. Jag är kanske fånig och hönsig men det är min åsikt.
Och det är väl ca 3 km från oss till hans hem.
Tillbaka till idag.
Jag sladdar in framför badhuset, sonen hoppar in. Jag säger att vi måste hem snabbt för det är kris
med minstingen. Kompisen hoppar in i baksätet....
Sonen säger att vi måste åka direkt hem för N behöver hjälp med A.
Han svarar: -Ok. Och sitter kvar.
Jag säger: -Det betyder att jag tyvärr inte kan skjutsa dig hem idag. (ca 1,5-2 km)
Han hoppar ur och börjar gå. (Han hade ingen telefon och ville inte låna min för att ringa efter skjuts)
Vi susar hem.
Nu tycker jag lite synd om honom....
Och funderar så här:
1: Skulle jag ha tagit med honom hem, styrt upp med minsta och sen skjutsat hem honom?
2: Är det min uppgift att se till att alla barn tar sig hem från vart dom nu är bara för att dom råkar vara där med min son?
3: Är jag en taxi? Ska jag börja ta betalt?
4: Vadå åka bil? Man kan väl ta bussen eller tunnelbanan? (nu var det nog nån liten miljöpartist som hackade sig in här...)
Vad hade ni gjort??