Likt hundskit som töat fram längs gatorna har dom dykt upp efter vinterdvalan.

Eller ja, dom har väl varit mer eller mindre aktiva hela vintern...det där med att gå i ide har dom inte fattat.

Jag talar om de förtappade själar som roar sig med att fara fram som galningar med sina fordon...

 

I helgen målades Svegs gator fulla med svarta streck och röken låg lika tät som vid en konsert med Led Zeppelin.

 

Det märkliga är att många som bor i centrum inte hörde eller såg någonting.

Medan vi, som bor någon km bort höll på att bli galna av oljudet.

 

Men det är väl som vanligt.

Man ska inte lägga sig i.

Det är bättre att sitta hemma, knyta näven i fickan och muttra om att polisen borde göra något åt det där.

 

Visst borde dom det!

Och dom KAN göra det.

(Vi har tagit reda på vad dom kan och får göra.

Internet är bra till många saker.)

 

Problemet är att någon som bestämmer väljer att INTE göra det.

 

Och hur ska polisen (som har öppet 9-15, lunch mellan 11-12) få reda på

vad som sker om ingen lyfter på luren och meddelar dom det?

 

 

Det diskuteras på FB om det här.

Som vanligt kommer något stolpskott med kommentaren:

"-Ahmen, alla har ju varit unga! Så där gör ju alla när dom fått körkort!"

 

Nej, "alla" gör inte så.

Dom flesta föds med något som kallas sunt förnuft, känsla för rätt och fel samt uppfostras till att ta hänsyn till sina medmänniskor.

Bevisligen finns det undantag...

 

 

När jag fick mitt körkort hade jag ingen egen bil.

Jag fick använda föräldrarnas bilar.

Hade jag sladdat runt och farit fram som dessa dårar hade jag:

1: Fått köpa nya däck.

2: Fått gå.

 

Och när jag var yngre fanns inte det här problemet.

Visst, någon som fick till en liten sladd på (då) Såifa planen hände väl, men inget mer.

Vet ni varför?

I Sveg fanns då en polisman som ingen tjafsade med.

Han ingav respekt så som (tycker jag) en polis ska göra.

Han heter Mats Rupla.

 

Kan vi starta någon sorts namninsamling och försöka få honom tillbaka?

 

 

Ja, vi har tydligen det.

Dom verkar hemlösa eftersom dom är hos oss större delen av dygnet, så då borde de ju rimligtvis vara våra, eller?

Fyra stycken är det.

En svart/vit, en svart, en grårandig och en röd/vit.

Varierande kön. Har inte tittat efter så noga.

Eftersom vi inte har valt att ha katter känner vi nu att vi måste omplacera dem.

Saker som dom kan:

* Sitta på altan resp. förstukvisträcket och skrika så där högt och jag-vill-slita-av-mig-öronen-skärande som bara katter kan.

* Pissa på vedhögar som ligger på t.ex altanen. 

* Pissa på dynor i utemöblerna.

* Väldigt lätta att fånga in. Bara att öppna dörren till hus eller garage så har du en katt inne på ett par minuter.

Sugen på någon av dom?

Sällskapsdjur? Medicinska eller vilka djurförsök som helst?

Vi frågar inte så du behöver inte berätta...

Nä, men allvarligt.

Ska det vara så jävla svårt att hålla ordning på sin katt?

Ska jag tala om hur lätt det är?

Jag gör det eftersom vissa verkar ha så stora svårigheter att klura ut det själva.

Alternativ 1: Skaffa inte katt! Såvida du inte följer alt. 2 eller 3.

Alt.2: Rasta den i koppel.

Alt.3: Bygg en rastgård.

Och kom inte med något dravel om att det ligger i kattens natur att löpa fritt och jaga möss bla bla bla.

Ska vi göra lika med hundar?

Hästar?

Alla andra sällskapsdjur?

Tänkte väl det.

När vi hade katter hade vi dom i rastgård. Vilket veterinären tyckte var ypperligt. 

VI har inte valt att ha katter.

Vi fick ju ta bort våra, remember?

VI ska inte behöva köpa sprayer mm för att hålla ERA katter borta från VÅR tomt.

VI ska kunna ha dörrar öppna utan att det knallar in en katt.

VI ska inte behöva genomsöka varje vrå av vårt garage varje gång vi varit där...blir er katt instängd är det ju fruktansvärt. Både för katten och oss...Och det händer ju att vi reser bort ibland.

VI ska kunna ha dynor i våra utemöbler när helst vi behagar, dag som natt, alla årstider utan att få dom nerpissade eller fulla med katthår.

VI ska kunna stapla ved på VÅR altan utan att få den nerpissad.

Vi ska INTE behöva köpa nya dynor för att NI inte kan hålla reda på ERA katter.

Jo, jag tycker om katter.

Och andra djur.

Men jag tycker inte om att behöva slänga ut runt tusenlappen på nya dynor när någon annan förstört dom.

Grr..

För 13 år sedan var det långfredag.

13 april 2001.

 

Vi var vid just den här tidpunkten på Östersunds BB och

väntade med stor spänning på den lilla människan som skulle komma till oss.

En flicka trodde jag...för vi får inga pojkar i min släkt.

 

Kl 15.33 kom denna underbara lilla kille!

Den här interaktiva boken fick Adam i julklapp.
Hur rolig som helst!
Adam älskar den!


Men härom dagen gjorde vi en upptäckt...
Låter inte den här låten precis som....

 

 

 

 

 

Vi skrattar fan ihjäl oss här!

 

Dom flesta föräldrar hade nog blivit bestörta och gett sonen en rejäl tillsägelse...

Men om sonen i fråga varit mobbad i flera år (inte nu) och äntligen tagit modet till sig att stå upp för sig själv när någon tagit hans keps...

Ja då klappar man sonen på axeln och säger "Bra gjort!"

Nu förespråkar vi absolut inte våld...

Det gick inte våldsamt till heller.

Killen gjorde inte illa sig på något sätt.

Ja förutom hans ego möjligtvis 😉

Han blev mest förvånad.

Precis som dom andra som såg vad som hände.

Och sonen? 

Ja han växte minst en meter och kände sig urstark över bedriften att stå på sig själv.

Vi är ett gäng som träffas typ var 6e vecka och snackar böcker.

Den som är värdinna får välja en bok som vi ska läsa.

Om vi vill.

Det går bra även om man inte läser boken.

Vi äter lite god mat, diskuterar boken och sen surrar vi om allt mellan himmel och jord 😊

Den här gången har vi läst "När livet stannar" av Malin Sävstam.

En berättelse om hur hon förlorade sin man, två av sina barn och ett par vänner i flodvågskatastrofen i Thailand.

En bra men otroligt plågsam och smärtsam bok...

Fick ångest i kvadrat av att läsa den...