När N fyllde 3 fick han en groda av farmor och farfar. En pytteliten, rosafärgad guldklogroda.
Han var verkligen jättesöt och döptes till Hulken av en överlycklig N.

Hulken bodde ensam i ett ganska litet akvarium och vi tyckte att han behövde lite kamrater.
Så vi for till Östersund och införskaffade lite fiskar och en till groda.
2 dagar senare låg den andra grodan och flöt med buken upp....Det blev en enkel med porslinexpressen...
Syster kom hit från Östersund med en ny groda....som också lämnade in 2 dagar senare....då gav vi upp, Hulken fick fortsätta vara ensam groda i akvariet.

Hulken växte och dom små fiskarna blev färre....Vi tänkte att "det är dom stora fiskarna som äter upp dom eller så har dom råkat följa med vattnet när vi städat akvariet". Tills en dag när vi såg en fiskstjärt sticka ut ur gapet på grodan....
Troligtvis var det han som tagit kål på dom andra grodorna också...

15 fiskar senare växte Hulken ur sitt akvarium...det var bara att hosta upp närmare 3000 för ett större.....

Han var ganska dyr i drift eftersom han ständigt åt på växterna så dom dog och vi fick köpa nya ideligen....

Hulken växte så mycket att han snart såg ut som en stor rosa geléklump som flöt omkring i akvariet....rejäla lår som dallrade vid varje simtag :-)
Besökare samlades med skräckblandad förtjusning vid akvariet och faschinerades av detta underliga husdjur.
"-Shit, vad fet han är!!" "Gud, vad läskig! Fast ganska ball...så där..." Var vanliga kommentarer.

När vi rest bort så har jag ofta skojat med "grodvakten" om att det blir bonus om grodan inte finns kvar när vi kommer hem...La Omar trodde att hon "lyckats" i påskas när Hulken låg till synes livlös när hon kom för att mata....Men inte då!
Efter en stunds knackade på glaset så sprattlade han till och simmade iväg.

Nu när vi for till Enköping/Stockholm ställde Fröken M upp som grodvakt.   Efter några dagar ringer hon....
-Jag tror att jag har "lyckats"...fast ungarna blir nog inte glada....Han låg på rygg när jag var dit nyss...Men jag är osäker...
Vi kom överens om att hon skulle fara dit igen efter någon timme och kolla.
Han  låg fortfarande på rygg så hon vände honom med håven...fast var fortfarande osäker på om han var död....
Vi avvaktar ytterligare till nästa dag.

Fröken M ringer igen nästa dag: -Han har flyttat på sig....men jag vet fan inte....Jag har gjort iordning en låda med bomull ifall att....
Jag:- Lyft upp honom med håven ovanför vattnet....då brukar han sprattla som fan....gör han inte det så är han ju död..
M lyfter upp honom och håller honom säkert 5 minuter ovanför vattnet utan tillstymmelse till rörelse...
M:- Nää....inte ett liv.....
J:- Lägg honom i lådan och stoppa honom i frysen så att grabbarna får begrava honom när vi kommer hem...
M:- Ok...(lägger Hulken i lådan)......MEN FAAN!! NU RÖR HAN PÅ SIG!!! HAN GAPAR!!! VÄNTA LITE.....
(tippar i honom i akvariet igen) - Nu rör han på frambenen....och gapar...

Avvaktar igen till nästa dag....då ligger han fortfarande och rör på frambenen och gapar ibland...men maten är orörd och han ligger hela tiden på samma ställe....avvaktar igen...vad ska man göra?? Det är ju uppenbarligen något fel...Känns lite hemskt att bara vänta...men vi kände att det inte fanns något annat att göra...

Torsdag morgon ringer hon och nu är det definitivt slut....Hulken läggs i en vit låda med bomull och förvaras i frysen tills vi kommer hem på eftermiddagen. Pojkarna vill se honom och sedan begraver vi honom i trädgården bredvid en rosenbuske. I plockar vita blommor som han lägger på graven. Det märks att I är ledsen men han vill inte riktigt visa det...
Själv har jag lite dåligt samvete för att jag har skojat om att ta död på grodan....

Mitt och Hulkens förhållande var lite ansträngt...Jag var helt enkelt rädd för honom! När nya växter skulle planteras i akvariet så fick jag fullständig panik och skrek i högan sky om han närmade sig...eller ännu värre, nuddade mig!
Men nu kan jag inte låta bli att snegla på hans akvarium när jag sitter i soffan (vi har inte tömt det än..)...och det är kusligt tomt...Hörnet där det står var förr så ljust och färglatt på något vis....nu är det bara mörkt och dystert....
Kan det vara så att jag SAKNAR Hulken???

Vila i frid...