Så jag och kidsen tog bussen till Östersund i fredags för att hälsa på syster med familj.
När bussen kör in i Svenstavik så ser jag två kufar som sitter på en bänk och halsar
färglös vätska (gissa då:-) )
En av dom ska med bussen... Min tanke: -Ger mig fan på att han sätter sig i närheten av mig...
Jajjamen! Med hembräntsdoftande andedräkt väser han fram: -Äre ledit hära??
Han åkte med i 10 minuter och på den tiden fick jag veta:

*Han hette Peter
*Jobbat på oljeplattform i Norge sedan 97...NITTONHUNDRA nittiosju...poängterade han...och det var tur för jag trodde att det var artonhundranittiosju...andedräkten var ifrån det året iallafall...
* Gift i 10 år
* Först sa han att han hade varit hockeyproffs i Thailand...vilket kändes aningens märkligt...men sen var det helt plötsligt fotbollsproffs i australien....kan man ju förstå att det är lätt att blanda ihop två så snarlika saker...
* 4 barn
* Blev morfar i februari, hans 18 åriga dotter fick en son som var världens finaste
* Han hade pluggat engelska på komvux

Hela tiden ursäktade han sig för att han stank sprit. -Det.Är.Lugnt....fick jag fram medans ögonen tårades av ångorna...
Sen frågade han om jag var lärarinna!!!??? För jag såg tydligen ut som en sån....dags för en makeover ta mig huun...

Halva bussen var tom...och ÄNDÅ måste han sätta sig brevid mig??? Hur kommer det sig att jag alltid råkar ut för knepiga typer?? Kaka söker maka, eller???