När jag presenterar mig så blir reaktionen i 9 fall av 10: ”-Jaha! Du är målarens dotter!”

Undrar om Paris Hilton får höra något liknande? ”-Jaha! Du är den där hotellägarens dotter!”

Många har den uppfattningen att är man dotter till en målare så har man väldigt tjusiga väggar hemma och byter tapeter och färg som andra byter underkläder.
Det stämmer inte! ”Bagarens barn får inga bullar”
Jag försöker ständigt få omgjort här hemma men den där målaren vägrar att komma.
”Jag får ju aldrig betalt” är det enda svar jag får.
Herregud, vilka krav!  Nån fördel ska man väl ha för att fadern har ett måleri, eller??
Jag har ju erbjudit honom att bo i vårat garage när han blir gammal och skröpplig...det borde väl vara betalning nog??

Jag försökte mig på en kupp för att få hallen omtapetserad…
Barnen utrustades med stora tuschpennor och styrdes mot väggarna…
Visst stör deras ”konstverk” Pappa målare, även om han inte vill erkänna det, men några nya tapeter har jag inte sett röken av...så den kuppen blev ungefär lika lyckad som JAS-planets uppvisning på Vattenfestivalen  -93.

Det verkar inte bättre än att jag får göra det själv....Fast det finns ett trick till att tillgå....

Jag säger att jag ska göra det själv....men sen när man väl ska till att få upp skiten på väggarna så ringer man och ställer ett par riktigt...jag menar RIKTIGT dumma frågor...som t.ex..."Vilken sida av tapeten ska man limma på?" eller "Jaha...ska våderna upp VERTIKALT! Man måste alltså kapa till längder? Med en sax då eller??" 5 min senare så har man en professionell målare som gör jobbet.....

Nu ska jag in på boråstapeters hemsida och hitta några lämpliga tapeter...