Ni vet ju hur det kan vara. Ibland så måste man bara lätta på trycket.
Igår kväll när jag lagt mig så var det ett sådant tillfälle.
Eftersom M inte befann sig i rummet så lät jag en pysa.
(Som om det brukar hindra mig..haha)
Strax därpå kom han in...

"-Alltså va FAN!! Om du vill att jag ska sova på soffan så kan du väl bara be mig?
Damn...you know how to clear a room...
Kan du inte bara skylla på mensvärk som alla andra?
Shit, det som hände i Tjernoby är ju en smekning jämfört med den där..."

(han var väldigt verbal...hmm..)

Jag säger som en smart kvinna en gång sa:

"Man älskar inte varandra tillräckligt mycket förrens man törs fisa i varandras närvaro"