Jag läser en hel del mammabloggar
och det är en sak som jag undrar över när
det gäller vissa av dom bloggarna.

Gör ni ingenting annat än äter med era barn??

”Myser med paj och fet jävla vispgrädde och en film”

”Myser med grillbuffé-passande-en-12-barns-familj”

”Myser med helstekt Belgian Blue och en container med potatissallad”

Och sen är det en annan sak som jag lagt märke till.
I vissa bloggar beskrivs barnen som så jäkla
väluppfostrade att Von Trapp barnen liknar
fotbollshulliganer i jämförelse.
Jag tycker att det är så trist att man inte kan vara
ärlig och skriva att
"I dag var X så jävla tjatig i affären att jag hade lust
att byta honom/henne mot ett flingpaket"
Nä, istället skrivs det
"X bad såååå snällt om han/hon fick en påse
havregryn istället för godis eftersom han/hon vet att
godis är skadligt för kroppen. Sjäääälvklaaaart köpte jag påsen!
Tänk att han/hon är såååå klok och är bara 6 månader"

Varför har man ett behov av att framställa både sina barn
och sig själv som bättre än vad man/dom egentligen är?
Det är ju fan bara pinsamt att läsa om sådant.
Speciellt när man VET att barnet ifråga är precis
tvärtemot.

Det verkar, för mig iallafall, helt OMÖJLIGT att
ett barn i dagisåldern ALDRIG trotsar sina föräldrar, tjatar, hittar
på sattyg eller får hysteriska utbrott. Det borde ju rimligtvis
ske åtminstone någon gång (om man nu följer normal utveckling
med frigörelse, skapa en egen vilja etc..)

Så va fan, var lite mer ärliga, ni vissa mammabloggare.
Hellre en ärlig förälder rakt igenom än en som
försöker hålla en snygg, fejkad fasad.
Ni lurar bara er själva.

(för övrigt så bråkade mina pojkar med varandra idag
så att jag funderade på att lägga ut dom på blocket.se
under "skänkes"...nu gjorde jag inte det....men jag hade lust...)