Det var overkligt att se dig idag min bästa väns mamma,
tillika min kära kollega.
Du som alltid var på väg någonstans eller
sysselsatt med något.
Det är inte rätt att du ska ligga där helt stilla...
Du ska ha en stickning i ena handen, en skurmopp i den andra
samtidigt som du har ett storkok på gång på spisen.
Du ska inte vara så där tyst...
Du ska försöka förklara för mig hur enkelt det är att sticka
dom där rutiga tofflorna,
"Det är bara att göra så här och så här och så här och låta tråden
följa med på baksidan. Fattar du? Det är ju skitlätt ju!",
på din härliga småländska.
Samtidigt som jag står som ett fån och inte fattar någonting ;-)

Det var en fin men sorglig stund som jag fick dela med dig
och din familj idag.

Vila i frid min vän.