Jag förstår att många undrar vad som hänt,
med tanke på föregående inlägg...

I torsdagskväll ringer min älskade vän B2 mig på
jobbet och talar om att hennes mamma gått bort.
Hastigt och väldigt oväntat... endast 62 år ung.
Hon var inte bara B2s mamma utan även en väldigt
kär kollega.
Jag och den övriga nattpersonalen blev så chockade
att vi inte hade en tanke på att ringa in extrapersonal
utan jag hoppade in i bilen och for och dom andra
försäkrade mig att dom skulle klara sig utan med en man kort.

Jag åkte senare tillbaka till jobbet och gjorde klart mitt pass.
Jag är ganska säker på att vi alla bara jobbade på per automatik
för i tankarna var vi någon annanstans...
Varje lugn stund satte vi oss ner och pratade om det ofattbara som hänt.

När skiftet var slut så åkte jag till min fina vän.
Minibananen ville till dagis, för en spännande utflykt
hägrade så jag skjutsade honom dit.
Efter att han försäkrat sig om att "Ia" (jag) skulle
komma på en gång och hämta honom om han ville så vinkade han
glatt hej då.
Dagis ringde några timmar senare och hade en
ledsen minibanan som ville att Ia skulle komma.
Trots att han sken som en sol när jag kom
kändes sorgen i den VÄLDIGT hårda kram jag fick av "min kille"...
Vi satt i bilen på parkeringen och pratade om mormor och åt tacochips
en stund innan vi åkte hem.

Senare på kvällen tog jag, M, pappa och brandmannen reda på
en hel älg...
Slocknade efter midnatt och vaknade 10.30.



Mulet och grått idag... precis som jag känner mig...

Vi saknar dig så mycket Inger...