Shit vad svårt! Har ju så många :-)

Känns lite för enkelt att ta barnens födelse så jag går lite
längre tillbaka i tiden.
Jag har redan nämnt delar av det i inlägget om syskon.

Mina favoritminnen är somrarna i Särvsjön.

Syrran och jag cyklade varje eftermiddag till andra sidan sjön
till ett par som hette Olle och Alice.
Dom bedrev jordbruk och hade en massa kor, getter och en häst.
Hästen var vår favorit, och lyckan visste inga gränser när Olle
sa att vi fick ha Pärla som vår egen.
Tror inte att jag sett någon mer välpolerad arbetshäst :-)
Djuren gick lösa i byn tillsammans med djuren från 2 andra jordbruk.
På eftermiddagen passerade dom våran gård på väg hem och jag
och syrran hoppade på cykeln och trampade efter.
Vi hjälpte till att utfodra, mjölka och givetvis rykta Pärla.
(och gullade med killingarna)
När arbetet var klart fick vi hembakt tunnbröd med smör och ett glas
kall mjölk av Alice.

En kväll när vi kom till byn och åkte till Olle och Alice för att hämta
vår husnyckel, hade det fötts 2 killingar.
Dom var inte mer än någon timme gamla och fortfarande blöta.
Syrran och jag fick dom som våra egna och dom döptes
till Gullan (min) och Mimmi.

Ett annat par som vi ofta besökte, och hjälpte till med djuren hos,
var Per och Kristina.
Dom hade en stor mörkbrun valack som hette Pil.
Pappa lånade den en gång så att vi skulle få rida.
När jag lyftes upp på den enorma (tyckte jag då...jag var väl kanske 4..)
hästen kändes det som om jag satt någonstans i molnhöjd.
Det var första gången i mitt liv som jag red.
Per berättade många många år senare om en episod som
han tyckte var så rolig.
Han skulle ta in hästen i stallet och jag gick brevid och höll längst ut i repet.
Jag var ca 5 år då.
Hästen sidsteppade lite och han röt till åt honom.
Jag röt till jag med. Allt vad jag kunde.
Och hästen slutade genast med sitt ofog.
"-Du var som en hel hästkarl fast du bara var en liten lort!"
skrattade han :-)
Kristina påminde mig om när jag och syrran skulle få in
ca 10 killingar i fjöset (ladugården).
Killingar kan hoppa och skutta rätt bra....
Kristina satt i köksfönstret och skrattade så tårarna rann
när hon såg oss springa som galningar och jaga dom flyende getterna :-)

Det finns så många roliga minnen från barndomen i Särvsjön så
skulle jag skriva alla skulle det ta flera år.
Som t.ex byns stora tunnbrödsbak, när vi fick vara med och kavla
och skjutsa in dom stora kakorna i ugnen.
När vi fick följa med och hämta timmer i skogen på vintern och fick
hålla tömmarna och köra hela ekipaget.
Köra var väl egentligen en överdrift, eftersom hästen visste precis vart den skulle...
När vi var i Per och Kristinas fäbodvall på sommaren med alla djuren.
När höet skulle skördas, ja allt fick vi vara med på.
Förutom en enda sak. Slakt.
Det var ingenting för barn sa Olle.
Men favoritstunden på dagen var när hästarna kom till våran grind
varje morgon och stod och väntade på
att vi skulle komma med morötter och knäckebröd.

Ja vilka somrar vi hade.