Jag har en syster som är 3 år äldre än mig.
Döpt till Susanna Camilla Nordkvist men kallas för Sanna.
Fast när hon var liten hade hon lite svårt att uttala sitt namn
så det blev Susanna Camilla Kofis.

Sedan några år tillbaka heter hon även Östlund i efternamn.
Bor i Östersund med sin man Pelle och dotter Maja (Törnrosa...)
En liten bebis väntas till sommaren och det var fan i mig
på tiden! :-)

När vi var små hängde vi i hop som ler och långhalm, trots
att vi ganska ofta rök i hop och slogs som galningar.
Vid ett tillfälle kastade jag en sax i ryggen på henne (!!!).
Förlåt!!!
Men jag fick igen några år senare när hon klämde mitt huvud i
en dörr så att jag såg ut som Musse Pigg i några dagar....
En kommentar som ofta uttalades av min syster var:

-Mäh! Jag petade ju bara på´na?!

Mmm...eller hur? Man får inte blåmärken och blöder
av att någon "petar" på en.

Trots att vi slogs i princip jämt så gaddade vi ihop oss
när det väl behövdes.
Som när morsan fick ett utbrott på oss och skällde på oss.
Då satte vi oss i trappen med en bandspelare och spelade
in henne...och sen spelade vi upp det...och hon blev ännu
argare och vi flydde fnittrande in på rummet.
Eller när vi var i Särvsjön och hade uppfört oss illa och fick
"rumsarrest" i varsitt rum.
Det mamma inte tänkte på var att det fanns en garderob som
man kunde gå igenom till dom 2 rummen.
Så vi lekte ändå. Och syrran smet ut och hämtade godsaker i
skafferiet som vi delade på :-)

Just i Särvsjön hade vi mycket skoj ihop.
Varje eftermiddag skjutsade syrran mig på den ihopfällbara
cykeln till Olle och Alice där vi skötte om deras häst, Pärla, som vi
fick ha som vår egen och våra 2 getter Mimmi och Gullan.

Vi hade även en stuga utanför Stockholm (Gamla Tyresö)
som låg högt upp på ett berg.
Där brukade vi roa oss med att se vem som kunde kissa
längst utför berget....Jo då, med rätt "lutning" så kunde man
komma upp i säkert 5 meter.

Det var syrran som bestämde. JÄMT.
Som den gången när hon och granntjejen skulle mima
till Carola, Lili och Susi, Lena Ph eller vad det var....
Och jag fick agera mikrofonstativ i flera timmar.
Japp, jag fick sitta och hålla i ett hopprep och om jag
pratade fick jag stryk.

Med åldern slutade vi slåss och jag upptäckte en massa nya
fördelar med min syster.
Hon hatade mitt ostädade rum! Men lämnade man dörren öppen
tillräckligt länge så stod hon inte ut med röran utan gick
in och städade :-)
Tills jag upptäckte att hon samtidigt snokade runt bland mina saker...
När syrran började gymnasiet och jag högstadiet så öppnades en annan värld.
Syrran kunde fixa Martini Bianco och Marinella! :-)
Sen fick jag och mina kompisar så gott som alltid komma in
på hennes kompisars fester. Det var skitbra :-)

Dom helger när mor och far stack till Särvsjön arrangerade
vi egna fester hemma. Alltid lugna och städade sådana.
Ja förutom den gången när polisen ringde dagen efter och vi
blev förhörda...
Det hade ingenting med själva festen att göra utan en person som
varit med som tidigare på kvällen gjort inbrott och stulit en bil.
Men ni kan ju tänka er våra föräldrars reaktion när farbror Blå ringde...

"VAD FAAN HAR NI GJORT!!!????" var nog pappas reaktion....

Men som sagt det hade ingenting med oss att göra förutom att vi var
vittnen.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt jag och
syrran varit med om.
Och det har jag i och för sig gjort...när syrran fyllde 30.
Jag kanske publicerar den här i bloggen någon gång :-)
(Haha, Sanna! Jag tar dig lätt som en plätt nu!! Om inte annat så
springer jag fortare än dig nu när du har bebismage....)

Till sist så tänker jag iallafall bjuda på ett sms som
syrran skickade till mig mitt i natten under en period
då hon var singel.

"Faan vad det är jobbigt att vara singel...man blir så onykter.
Du är världens bästa syrra! Love you!"

Love you too sis!!!