Jag har alltid varit jäkligt stolt över att jag
aldrig lämnar en bok utan att ha läst hela.
Även om den är dålig så har jag tragglat mig igenom den
med hopp om att "den ska bli bättre".
Den eran är nu över.
Och det är den här bokens fel.

Andras Carlsson har gjort ett uselt försök att
skriva en...ja jag vet i fan vad det ska kallas, men
bok är det då inte!
En blek, banal kopia på Willy Wonka skulle man kunna kalla den.
Så dåligt skriven att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Jag läste ett par kapitel sen kände jag att livet är
alldeles för kort för att spenderas på att läsa sån här skräplitteratur!
Nej vänta, bara skräp.
Man ska inte kalla sån här skit för litteratur.
Det är toapapper.
Ok, det finns en positiv sak med denna bok.
Den kan utgöra en ypperlig värmekälla om den
placeras i en kamin.