Jag och sonen var på väg från pizzerian

eftersom Hassan lagade middagen idag ;-)

Plötsligt ropar sonen till.

"-Oj! Hon ramlade!"

På torget ligger en liten tant.

Givetvis så skyndar vi oss dit för att hjälpa henne.

Yrkesskadad/van vid fall som man är så kör jag checklistan.

Vad hände? Yr? Snavade? Ont någonstans?

Kollar om något ben är förkortat och utåtvridet.

Klämmer och känner.

Blöder hon?

Konstaterar inga synliga skador,men näsblod.

Har som tur är en pappersservett i fickan som jag stoppar

näsblodet med.

Sen kommer en vänlig man och hjälper mig upp med henne.

Hon frågar vad jag heter och jag svarar samt talar

om att jag jobbar inom hemtjänsten.

"Tänk att det kunde jag nästan förstå", skrattade hon.

"Då kanske du kommer och hälsar på mig någon gång?"

 

Vi erbjuder henne skjuts hem, men hon tackar nej.

"Jag får så lov att lyfta lite bättre på fötterna när jag går",

skrattar hon, trycker min hand och går iväg.

 

 

EN person, av flera som gick förbi, frågade om vi behövde hjälp.

Och det var mannen som hjälpte mig upp med henne.

Tänk hur folk är....