Maria Nordkvist -

Trasigt mammahjärta

Sonen har blivit mobbad.

På skolan använder man ordet "kränkning".

Jag säger mobbad. Det ordet är jag uppvuxen med och dom flesta

ser det som en sammanfattning av elaka ord, hot och våld.

Det är precis det som har hänt.

Jag tänker inte skriva vilken son det är, vilken klass,

skolans namn eller namnen på dom som mobbat honom.

Det får ni lista ut själva (ni som inte redan vet).

Vi har vetat om att 3 personer har retat, slagit

och hotat honom. Det har pågått ett tag.

Skolan har tagit tag i det då vi har påtalat problemet

och då har det varit bra ett tag. Sen börjar det om.

Härom dagen rasade det för sonen och han vägrade

gå till skolan. Hysterisk gråt och skräck för

att möta dessa. Då uppdagades det att det även var en

fjärde person med i spelet.

Vi pratade med en av hans mentorer och hon agerade direkt.

(Han stannade på skolan)

Jag tänker inte gå in på detaljer vad som skedde den dagen

men det kom fram att en bäck vid avloppsdammarna uppkallats efter sonen...

Alltså fatta...

En väldigt strong och modig tjej namngav flera stycken som roade

sig med detta. Även hon blev "påhoppad" av utpekade senare...

Hon stod på sig igen och berättade detta för mentorn.

Hennes mamma och pappa kan vara stoltare än stoltast

över sin dotter!

Ett mail sändes ut till alla föräldrar och speciella mail

till de föräldrar vars barn deltagit aktivt i mobbningen

och utpekats.

Av 13 utpekade barn har 3 föräldrar/närstående hört av sig till mig...

Däremot verkar det ha ringt en väckarklocka hos andra föräldrar

utanför klassen.

Ofantligt många har mailat, ringt och smsat mig.

Det har då handlat om att visa oss sitt stöd, tala om att man har

tagit upp ämnet med sina barn (i alla olika åldrar) om allvaret

i att mobba någon och att det är oacceptabelt, tankar om att

vistas mer på skolgården, hålla ögon och öron öppna mm mm.

Några tycker att "nu får lärarna ta tag i det!!".

Men hur ska dom kunna göra det om inte vi föräldrar hjälper till??

Många kan ju inte för sitt liv tro att deras barn kan bete sig illa.

Men det kan dom.

Uppenbarligen.

Det spelar ingen roll hur mycket lärarna tjatar på eleverna

om detta om inte vi föräldrar också visar att det inte är ok

att mobbas.

Vi måste visa våra barn att det är nolltolerans som gäller.

Sonens mentorer ska ha en stor eloge för sitt snabba

och "hårda" agerande.

Idag gick han till skolan med lite lättare steg.

Vi är väldigt stolta över att han, trots hot om att det blir

ännu värre om han berättar, ÄNDÅ talat om för oss vad som skett.

Känns otroligt skönt att han har så stort förtoende för oss

och att han litar på (och vet) att vi hjälper honom.

Vi skulle gå i döden för våra pojkar...

För övrigt så har jag och min man bestämt att sker det

en enda sak till...om dom nu skulle våga fortsätta...

då blir det polisanmälan direkt.

Stort tack till alla som engagerat sig.

All kärlek till er!

Ps: Ni som är insatta i det här...skriv inte sonens

namn i någon kommentar är ni snälla..

2012-09-14 @ 00:26:00 My life...so far Permalink

Kommentarer

Postat av: Lill-Maria

Så hemskt att sånt här förekommer och ännu värre att inte alla föräldrar tar sitt ansvar!
Varma kramar till er!

2012-09-14 @ 06:30:01

Postat av: Ting

Men herregud så fruktansvärt!
Jag blir helt förtvivlad när jag läser detta.
Har han några vänner i skolan eller är han helt ensam också?
Stor kram till er alla!

Svar: Jo han har kompisar. Men just nu är han lite avvaktande till att umgås med någon överhuvudtaget eftersom han är rädd att bli retad...Har precis pratat med ena mentorn och hon tar tag i det.

Northtwig

2012-09-14 @ 07:14:48
URL: http://youknowting.blogspot.se

Postat av: Ting

Skönt att skolan är så handlingskraftiga ändå.
Det är otroligt svårt att få bukt med såna här situationer, pga att mobbares föräldrar oftast inte är samarbetsvilliga.
Finns det möjlighet att byta skola om det inte blir bra för honom? (Vet att det är mobbare som borde få flytta på sig, men...)

Svar: Nej det finns bara en skola på orten...i så fall blir det bussresa på minst 3 mil enkel väg varje dag...Blir det inte bättre så kommer vi polisanmäla mobbarna samt anmäla skolan.

Northtwig

2012-09-14 @ 08:05:02
URL: http://youknowting.blogspot.se

Postat av: En mamma

Tänker på er!
När mitt äldre barn gick 0-3:an, så råkade h.n ut för en hel del saker. Blev kallad för diverse och slagen. Jag pratade med dem på skolan först, som tog upp detta med berörda. Som du skriver, så blev det bättre för en stund, sen började det om igen. En dag hade h.n blivit så slagen att armen var alldeles blå och h.n kunde inte ens lyfta den, då blev jag så jävla ledsen och arg, så jag åkte då hem till dessa och pratade. Först efter det blev det mycket bättre.
Nu har mitt mindre barn börjat på skolan och redan första dagen fick h.n en knytnäve i magen, helt oprovocerat! Andra dagen blev h.n sparkad i ryggen och fick stenar kastad på sig!
Jag blev så jävla arg och sa till personalen att snart vet jag inte vad jag gör, om det inte slutar. De lovade att hålla bättre koll och det blev bättre. Men vem är det som inte vill till skolan nudå. Jo, mitt lilla barn! Varje dag är det samma visa, h.n vill inte till skolan!
Inför skolstarten var h.n så uppspelt och tyckte att det skulle bli jätteroligt att få börja. Det var då det!

Svar: Usch vad ledsen jag blir av att höra detta :-( Jag förstår så väl känslan av att man snart tappar kontrollen. Tankar som att ge dessa plågoandar en rejäl omgång har dykt upp många gånger i mitt huvud...Blir nästan lite rädd för mig själv när jag känner att det skulle vara värt att dömas för det om det ledde till att mitt eget barn har det bra...Kram till dig och ditt barn.

Northtwig

2012-09-14 @ 09:01:45

Postat av: Marielle

Hjärtat blöder av att läsa..Jag har själv varit utsatt som liten och det är så jävla hemskt. Inget barn borde få bli behandlad sådär och du har så rätt i det där med föräldrarna. Och alla andra vuxna. Vi måste våga prata och föra en dialog, alltid ha det färskt och diskutera. Jag hoppas verkligen att det blir bättre. Kram till er alla.

2012-09-14 @ 20:00:33

Trackback