I 21 år har jag väntat på detta!
Och det var så nära att det inte skulle gå...

Som vanligt så började lagen om alltings jävlighet att bråka...
Ms bil behövde lagas.
En massa oförutsedda utgifter dök upp...
Mm mm mm.
Som den ansvarstagande trebarnsmor man är så resonerade jag så här:
"Nä, jag får skippa det. Bättre att barnen får göra nått kul istället. Förhoppningsvis blir det fler tillfällen..."
(Fast innerst inne kunde jag ge mig fan på att det till hösten kommer ett uttalande om avslut...)

Men så kom min fina pappa som en räddande ängel...igen!

Jag nästan grinade när jag ringde till M och skrek i luren:
"JAG HAR BILJETTERNA!!!"

Ikväll smäller det:-)
Och bästa svågern med sambo tar hand om alla tre barnen!