Grabbarna är lite besvikna över att det är första sportlovet

som vi inte tillbringar i stugan...med skoteråkning, isfiske, korvgrillning mm.

 

Men eftersom maken inte kunde ta ledigt så känns det liiiite

riskabelt att dra iväg ut i fjällvärlden där det bara finns mobiltäckning

fläckvis, höggravid, ensam med två ungar.

 

Så nu blev det så här.

 

Det kommer förövrigt även att bli tredje påsken i mitt 35åriga liv som jag inte

är i stugan...

 

1990 var vi i Florida.

2001 föddes N på långfredagen.

Och som sagt i år då...

 

Men det är det värt!

 

Vi försöker sysselsätta oss så gott det går med tvspel,

pyssel, skidåkning i närområdet (ja inte jag då...jag är åskådare)

och innebandy i hallen (fortfarande åskådare).

Där imellan tjafsas det och retas lite också...

 

Men från och med nästa vecka så jobbar maken hemifrån.

 

Jag tänker ligga i sängen hela dagarna, koncentrera mig på att

tjocka på lilleman drygt ett kilo till, titta på film och serier

och ringa i en liten klocka när jag vill ha något.

Typ ryggmassage....fotvård....och glass.

 

Frågan är om maken har samma planer?