Roliga piller till katterna

Undrar om det verkligen var lugnande tabletter vi
fick av veterinären....

Ginny tidigare idag.
 
Hehehe :-)
Näääråååå!
 
Än så länge allt väl.
Inget piss förutom i lådan.
 
Bra det.
 

Vår minsta darling


En månad

Idag fyller Adam en månad!
 
 
(jag vet inte riktigt vad för sorts pose han försöker sig
på...mystisk pussgurka?)
 
I present fick han en ursöt "Härjedarling" body
från den underbara affären 64 kvadrat.
 
(Fyndigt va? Inte härjedaling...utan
härjeDARLING...hehe)
 
 

Kattföljetongen

Piller har hämtats hos veterinären.
1 om dagen/katt i 3 dagar.
 
Kan bli spännande att få i dom det :-)
Misstänker att vi kommer att se ut som om vi
har kelat med en skördetröska sen....
 
Katterna har, som jag skrev tidigare, mer eller mindre
hållt sig undan sedan vi kom hem med Adam.
Dock har dom ALLTID fått uppmärksamhet när dom sökt den.
Precis som förut.
Det går ju inte direkt att kela med en katt som inte vill.
Eller ja, GÅR gör det ju....men man blöder ju därefter då :-)
 

Igår när vi kom hem från veterinären pratade jag och pojkarna
om situationen, och hur vi hoppades att detta skulle funka så
att vi slapp avlivning.
 
Jag tror katterna hörde.
Fast dom var ute i rastgården.
 
Jäklar vad det ska kelas nu helt plötsligt.
Och det ska nosas på Adam.
Honom har dom struntat fullständigt i tidigare.
 
Dom kanske fattade vad dom riskerade om dom
inte ändrar sig?

Man kan ju hoppas :-)
 
Nu ska piller stoppas i kattmun full med vassa tänder
och elaka klor ska hjälpa till att protestera....
 
Wish us luck :-)
 
(vart ställde jag nu förbandslådan??)
 
 

Gripa efter halmstrån

Jag börjar ångra mig angående katterna...
Försöker hitta anledningar och orsaker till att dom ska få vara kvar.

M ringde därför och rådfrågade vår veterinär.
Finns det någonting annat vi kan prova?
Avlivning är ju den absolut sista utvägen.
Och finns det en annan lösning så vill vi helst prova det först.

Det fanns det.

Dom reagerar med största sannolikhet på att det blivit en förändring i flocken sedan Adam kom.
Alla som känner våra katter vet ju hur sociala och keliga dom är.
I fyra veckor nu har vi knappt sett röken av dom...förutom då det är matdags.

Enligt veterinären beror pinkandet på stress.
Vi är ju heller inte helt hundra på VEM av katterna det är, eller om det är alla tre.
Ganska säker på att Hermione är den största boven...

Planen är nu följande.
Dom ska få lugnande tabletter över helgen för att på så sätt få dom att stressa ner.
Vi ska rigga en pissfälla med kamerabevakning för att se vem av dom det är...eller om det är alla.


Så håll tummarna för att det funkar med tabletterna och att beteendet bryts!!


Kattj---ar....

Sedan Adam kom har katterna betett sig underligt...

Och pissat där dom inte ska pissa...
Som i soffan.
Det var ju kul.
Jättejävlakul!
Det tog en hel dag att skrubba/tvätta rent den.

Det är inte första gången dom pissar utanför lådan, det har hänt några gånger förut.
Innan Adam alltså.
Men igår spårade det ur totalt.

Först pissade dom ner hela skötväskan.
Fick slänga en massa blöjor samt Adams hälsobok...och tvätta väskan samt kläder mm...
Det gick att få rent som tur var.
Sen pissade dom på en papperspåse som innehöll garn samt ett par strumpor och två mössor som jag stickat.
Det fick slängas.

Droppen var att dom pissade i Adams bilstol.

Det gick att tvätta klädseln, men bältena går inte att ta loss så dom har jag försökt att skrubba.
Har kört med ättika och yes...
Får se om det blev rent.
Just nu luktar det inte men vi får se sen när det torkar.

Efter väskpissningen hade vi familjeråd och kom fram till att dom kanske skulle må bättre av att flytta till någon annan. Det var ju troligtvis en demonstration mot att familjen har utökats.

När dom pissade i stolen ändrade vi åsikt.

Nu blir det en enkel resa till veterinären.

Det är ju något seriöst fel när dom beter sig så här.
Och vi vill ju inte ge bort dom till någon som också får sina saker nerpissade.

Vi har pratat med pojkarna och dom förstår situationen.
Dom är med på det.

Tråkigt men nödvändigt...



Underbara moster!

Min mamma hade som tradition att ge sina nyfödda
barnbarn en Paddingtonnalle.
 
Det började givetvis när Noah föddes eftersom han var först.
Hon reste till sin syster, min moster, i england strax efter Noahs
födelse och där hittade hon denna nalle.
Vips var en tradition född.
 
Isac och syrrans flickor fick också en varsin när dom
kom till världen.
 
Härom dagen slog det mig att den här gången fick vi ordna det
själva...
Jag trodde att min moster redan befann sig i Sverige
(eftersom hon skulle resa hit till mammas minnesstund imorgon).
Så jag tänkte att jag får be henne köpa en när hon kommer
hem och skicka den till Adam.
 
Igår hämtade jag och fadern henne på flygplatsen.
Gissa vad som fanns i en av hennes påsar?
 
 
Bästa moster hade läst mina tankar!
 

Det var väldigt viktigt för mamma det här med Paddington till
barnbarnen...
Och nu har även Adam en.
 
Jag tror mamma ler i sin himmel :-)
 
Tack snälla underbara moster för nallen!
All kärlek till dig <3<3<3<3
 
 

Grattis älskade Noah!

Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag, för det är
Noahs födelsedag!
Hurra hurra hurra!
 
 
Vår äldsta älskling fyller 12 år idag!
12 ÅR!!
Hur kan jag som är så ung ha så stora barn??
;-)
 
Han väcktes av skönsång (nåja..) och frukostbricka
bestående av sockermunk och trocadero :-)
Helt enligt eget önskemål...
 
Sen öppnades det presenter.
 
Spelet "Skylander giants" från mor och far.
 
I hade skrivit en födelsedagssång som han inte ville sjunga :-)
 
Torkad renkorv is the shit!
 
 
Sen kom morfar och gammelmoster på tårtkalas.
N blev supernöjd över morfars present...en videokamera!
Kan tänka mig att vi kommer att figurera en hel del
på YouTube framöver...
 
 
 
Grattis älskade älskade Noah på din födelsedag!
Massor med kramar och pussar från
mamma, pappa, Isac, Adam och katterna!
 
 
 

Den stora dagen!

Ifall att jag skulle glömma bort vad vi skulle göra den här
dagen så hade jag lagt in en påminnelse i min kalender...
 
 
Jag var ju fastande så M fick äta frukost själv...
Strax före 7 så tog vi våra väskor och traskade bort till
sjukhuset.
 
 
Blev uppkopplad
 
Och blev serverad någon sorts medelhavsbuffé...
smakade saltvatten...
 
Sista gravidappbilden :-)
 
Vi blev informerade om att vi skulle åka ner till operation ca kl 14.30.
Kändes väääääldigt långt till dess eftersom jag var hungrig redan kl 7...
 
I väntans tider...
 
Kl 11 kommer barnmorskan Kristina in.
"-Dom har ringt från op..."
Faans jävla helvete, tänkte jag...Nu är det inställt!!
"Dom vill ha ner er nu!"
 
Det blev en jäkla fart! Av med kläder.
På med väry säxy landstingsskjorta.
In med, not so pleasant, kateter...
Och iväg!
Hann inte ens få iväg ett sms till syrran att det var på gång!
 
Fick vänta kanske en halvtimme nere på op sen var det vår tur!
 
In i opsalen och fick en jäkla massa slangar och sladdar inkopplade.
Så många att jag till slut frågade narkossköterskan om jag kunde
uppdatera min status på facebook via dom.
Det kunde jag inte...
M fick order om att sitta ner hela tiden.
Tydligen hade dom fått nog av svimmande pappor och infört
den regeln :-)
(tråkisen svimmade inte...hade ju kunnat få rätt roliga bilder..)
 
Så där låg jag som en jesusfigur med armarna ut åt båda sidor,
bedövad från bröstet och ner, spänd som en fjäder!
Det var så jäkla spännande!
Det började kännas lite konstigt i höger hand när blodtycksmanchetten drogs
åt...och när jag tittade var hela handen mörkblå!
Det gick över så fort trycket släppte och sen flyttade dom manchetten till
andra armen.
Plötsligt kände jag hur bedövningen kröp högre upp.
Jag fick svårt att andas, armarna domnade och jag blev yr.
Fick fram "Jag mår inte bra nu" och tjopp så hade narkossköterskan
sprutat in blodtryckshöjande i min hand.
Det var det enda otäcka som hände.
 
Jag hade fått för mig att jag skulle känna när dom skar, men att
det inte skulle göra ont.
Jag kände inte ett skit!
Rätt var det var så säger kirurgen "Nu blir det snart bebis!".
Jag hade inte ens fattat att dom hade börjat!
 
Så hör vi bebisskrik.
Då kom tårarna.
Herregud som jag bölade.
En massa känslor som bara vällde upp.
Så var han där.
Vår lilla son.
 
 
3240 g lätt, 50 cm lång och 35 cm i hattstorlek.
 
Vi hade i princip bestämt oss för namnet Mio.
Storebror N ville att han skulle heta det.
Men hur vi än försökte så kändes det inte rätt.
Han hette helt enkelt inte Mio.
Han hette Adam.
 
M och Adam försvann upp till BB efter en stund för att vänta
medan jag blev ihopsydd.
Jag roade mig med att terrorisera kirurgen.
"Nu viftar jag på tårna va?"
"Nää..."
"Nu då?"
"Nä"
"Men NU då?"
"Nä, inte nu heller..."
"Nu lyfter jag på benet"
osv osv...
 
Vi återförenades efter en stund på vårt rum på BB och jag fick
äntligen hålla min lilla son i famnen.
 
Dom väntande storebrorsorna skrek i luren när vi ringde och talade
om att lillebror hade kommit :-)
Ett par timmar senare anlände även dom till BB.
 
Stolt storebror Noah
 
Stolt storebror Isac
 
 
Så välkommen älskade lilla Adam!
Du gör vår värld så mycket bättre och vi älskar dig
oändligt mycket :-)
 
 
 

Dagen innan han kom...

Vi hade ju, som ni vet, begärt planerat kejsarsnitt och fått det beviljat.
På eftermiddagen den 25 mars satte vi oss i bilen och åkte 18 mil till Östersund.

Innan vi for tog vi en sista bild på kaggen.
 
Väl framme i Östersund tog vi en tur till Barnens Hus för att införskaffa
det sista till lilleman.
 
M vill ha en egen babysitter...
 
Åt middag på vårt favvohak Shanghai Wok med grabbarna
och sedan skjutsade vi dom till sin moster där dom skulle
bo medan vi var på BB.
Jag och M checkade sedan in på patienthotellet.
 
Skillnaden mellan män och kvinnor är innehållet i
deras necessärer...
 
Ms...
 
Min...
 
Jag ställde kl på 5.30 eftersom vi skulle vara på förlossningen kl 7.
Hade väldigt svårt att sova med tanke på allt som hänt och skulle hända.
Mycket tankar på både mamma och bebisen...
Somnade någon gång vid 3.30...
 
 
 

Välkommen Adam!

Den 26 mars kl 13.02 kom vår son till världen.
3240 g lätt, 50 cm lång och 35 cm i hattstorlek :-)
 
Välkommen älskade Adam!
 
 

Mamma

För flera år sedan fick min mamma diagnosen
primär progressiv MS.
Hon har gradvis blivit sämre och tappat olika förmågor.
Den senaste tiden har hon blivit allt sämre och för några veckor sedan
blev hon i princip okontaktbar.
 
Trots att vi vetat om hur utgången skulle bli kom det ändå som en chock.
 
Måndag den 25 mars...
Jag var precis på väg att skjutsa barnen till skolan.
Upprymda och spända eftersom vi vid skoldagens slut skulle
åka till Östersund.
Dagen efter skulle deras efterlängtade lillebror komma till världen.
Precis när jag ska ta på mig skorna ringer min telefon.
Jag ser på displayen vem det är och säger högt:
-Nej...nu ringer pappa...
Jag förstod vad han skulle säga....och jag hade rätt.
Mamma hade somnat in lugnt och stilla..
 
Min första reaktion var "Inte idag!!"
 
Vi visste ju som sagt att det var nära, men jag hoppades innerligt
att hon skulle hinna träffa vår son.
Hennes femte barnbarn.
Nu blev det inte så...
 
 
Trots att saknaden är oändligt stor så känns det även skönt att
mamma slipper lida mer.
 
Vi saknar dig, vi saknar dig, vi saknar dig!!
Älskade mamma och mormor....