Tävlar!
Åh vad jag skulle vilja vinna denna ängel!
Påminner mig om mamma som samlade på änglar 😊❤️
Tack för alla minnen
Idag lades en fin gammal man till sin sista vila.
En man som jag tillbringade mycket tid hos som barn och som var högst delaktig i att jag och min syster fick uppleva helt fantastiska somrar.
Tack för att vi alltid var välkomna.
Tack för att vi alltid fick vara med.
Tack för tunnbrödsmörgåsarna efter arbetet i fjöset.
Tack för att vi fick ha din häst som vår egen.
Tack för killingarna som var bara våra.
Tack för alla härliga sommarlov.
Tack för alla minnen.
Vila i frid, fina fina Olle.
En man som jag tillbringade mycket tid hos som barn och som var högst delaktig i att jag och min syster fick uppleva helt fantastiska somrar.
Tack för att vi alltid var välkomna.
Tack för att vi alltid fick vara med.
Tack för tunnbrödsmörgåsarna efter arbetet i fjöset.
Tack för att vi fick ha din häst som vår egen.
Tack för killingarna som var bara våra.
Tack för alla härliga sommarlov.
Tack för alla minnen.
Vila i frid, fina fina Olle.
Dilemma?
Ja jag är medveten om att detta är det första inlägget jag har skrivit på över ett år....
Bättre sent än aldrig...eller?
Jag har lite dåligt samvete för en grej som hände nu på kvällen.
Eller har jag det egentligen?
Det här blir lite som brevfilmen i "Bullen", men då kör vi.
(och vet ni inte vad "Bullen" var: Håll käften snorunge, jag är inte gammal!!)
Mellansonen och en kompis gick till badhuset efter skolan.
Vid 19 tiden ringde han och ville ha skjuts hem.
Tonåringen fick vara barnvakt åt minstingen och jag for iväg.
När jag var nästan framme ringer tonåringen och har panik.
Minstingen hade gjort en "kod brun" samt stoppat händerna i blöjan....
Ja ni förstår ju.
Han lät sig dock inte tvättas av utan viftade med händerna och kladdade.
Tonåringen stod således och höll i honom och ville att jag skulle komma hem nyss.
Läget var alltså ganska akut.
Jag svänger in vid badhuset för att plocka upp sonen och sen susa hem fortast möjligt.
Nu tar vi ett steg tillbaka för en stund.
Sonen är där med en kompis som ofta är hos oss.
Jag brukar skjutsa honom hem för att jag tycker inte att det är ok att en
12åring ska gå genom hela Sveg (och delvis efter en 70 väg där ingen håller 70) kl 20-21 på kvällen.
Där är vi kanske olika, jag och dennes föräldrar, vad vet jag. Jag har aldrig träffat dom.
Men så är det. Vi är olika. Jag är kanske fånig och hönsig men det är min åsikt.
Och det är väl ca 3 km från oss till hans hem.
Tillbaka till idag.
Jag sladdar in framför badhuset, sonen hoppar in. Jag säger att vi måste hem snabbt för det är kris
med minstingen. Kompisen hoppar in i baksätet....
Sonen säger att vi måste åka direkt hem för N behöver hjälp med A.
Han svarar: -Ok. Och sitter kvar.
Jag säger: -Det betyder att jag tyvärr inte kan skjutsa dig hem idag. (ca 1,5-2 km)
Han hoppar ur och börjar gå. (Han hade ingen telefon och ville inte låna min för att ringa efter skjuts)
Vi susar hem.
Nu tycker jag lite synd om honom....
Och funderar så här:
1: Skulle jag ha tagit med honom hem, styrt upp med minsta och sen skjutsat hem honom?
2: Är det min uppgift att se till att alla barn tar sig hem från vart dom nu är bara för att dom råkar vara där med min son?
3: Är jag en taxi? Ska jag börja ta betalt?
4: Vadå åka bil? Man kan väl ta bussen eller tunnelbanan? (nu var det nog nån liten miljöpartist som hackade sig in här...)
Vad hade ni gjort??
Grattis älsklingar!
Idag för 11 år sedan blev vi tvåbarnsföräldrar.
Och grattis till min älskade make också ❤️
På Ms födelsedag.
Som han delar med sin bror.
Efter en snabb förlossning såg en ljuvlig liten pojke dagens ljus på Östersunds BB.
Och nu har denna lilla plutt blivit 11 år.
Barnen blir äldre medan jag själv blir yngre 😜
Grattis på födelsedagen älskade Isac ❤️
Och grattis till min älskade make också ❤️
Två år kvar till 40!!
Det går bra nu...
Lillprutt fick en växasäng av sina gudföräldrar. Då den har använts av deras tre barn var den i behov av ett lager färg.
Borde ju vara en lätt match när man är dotter till en målare!
Ni vet, äpplet och trädet och allt det där.
Någon liten pensel borde ju finnas i min dna stege kan man ju tycka.
Det gjorde det inte.
Visade sig att det här äpplet föll så jäkla långt i från trädet att det hamnade i en helt annan trädgård.
En trädgård där ingenting kan växa.
Köpte grundfärg och vanlig färg ( det heter säker något annat...men som sagt...äpplet).
Kladdade på grundfärg.
Någon dag senare var det dags för första vanligfärgslagret.
Fram med roller och färgburk!!
Upptäcker att det står "häftgrund" på den oöppnade burken....
Jag har alltså målat med vanlig färg som grund...
Nu kan man ju tänka "gör om, gör rätt".
Eller så gör man som jag: "Skit it och fortsätt!".
Visade sig att två lager färg inte täckte...
Och sen var färgen slut.
Iväg och köpa mer färg!!
Sladdar in på färgaffären och givetjävlavis är plånboken hemma!
Då kan man åka hem och hämta den.
Eller bli så less att man sätter upp den på farsan.
Det blev det senare.
Alltså, den här sängen är mitt Mount Everest...
Semestern
Jo det kommer ett inlägg om vår underbara resa till Kroatien.
Men jag har ingen dator...
Min nya kraschade och maken har spenderat flera månader på att rädda allt på hårddisken.
Den gamla funkar bara 10 min i taget sen stänger den av sig.
Och det tar tid att skriva på telefonen.
Får ta det nån kväll när lilleman somnat...för dagtid är det full rulle med detta lilla busfrö :-)
Det fasansfulla som hänt...
Vid 7 på morgonen i lördags vaknade jag av att min telefon plingade till....ett meddelande från min vän.
"Det brinner på Sveg!", stod det.
Surfade in på facebook för att se vilken affär/lokal/skogsplätt det var....
Hjärtat fryser till is när jag ser att det är ett bostadshus...
Rusar till köket (vi bor högst upp på en höjd med utsikt över hela Sveg) och ser en svart, tjock rökpelare sträcka sig högt över trädtopparna.
Måtte alla ha tagit sig ut...måtte alla ha tagit sig ut...
Men det tar inte lång tid innan alla nyhetssajter går ut med att en ung kvinna saknas...
Sveg är ett litet samhälle.
Alla känner alla.
Eller åtminstone känner till alla.
Under dagen kommer det info om att det fanns 8 personer i huset...ungdomar i 20 års åldern och en familj.
Vi inser att vi känner någons föräldrar, någon bodde vi granne med förut, vi vet vem den saknade unga kvinnan är...
Facebook tapetseras av kramar, hjärtan, böner och tankar skickas till de drabbade.
Det ligger som ett tungt lock av sorg över hela bygden.
Varje gång jag går in i köket ser jag röken...och varje gång drabbas jag av en impuls att krama mina barn så hårt jag kan och tala om hur mycket jag älskar dom.
Senare på kvällen står maken och grillar middag. De två stora pojkarna är på övervåningen och jag i köket. Altandörren står på glänt. Det osar in och brandvarnaren börjar tjuta.
Tonåringen kommer genast rusande nerför trappen och frågar om han måste ut. Junior sitter kvar vid tvspelet...
Jag känner hur arg jag blir och ropar till honom "-Va fan hör du inte brandvarnaren??!!"
Han svarar att han vet att det är grillen som satt i gång den och att det inte är någon fara.
Jag får fnatt...
Vanligtvis hade jag inte reagerat.
För det händer nästan varje gång vi grillar.
Men idag är det ingen vanlig dag.
Jag skäller och gormar.
Påtalar vikten av att dom aldrig någonsin får anta att det är falskt larm.
Dom ska ALLTID ut när larmet tjuter.
Oavsett!
Och dom vet ju det. Vi har haft brandövning här hemma.
Dom vet.
Men en sån här dag, när man ser den svarta röken från köksfönstret, och man vet att en stackars kvinna finns där någonstans i lågorna...då kan man inte tänka riktigt så klart som man gör annars.
Många hjältar föddes vid branden.
Han som upptäckte branden och larmade.
Far och son som skyndade dit med stege för att rädda ungdomar som inte tog sig ner.
Mina kollegor i nattpatrullen som rusade in i det brinnande huset för att väcka och få ut folk.
Folk som hjälpte de skadade som hoppat från andra våningen.
Kriscentret som tog hand om dom som varit med...som sett fasansfulla syner.
Ambulanspersonalen.
Brandkåren som kämpade mot elden tills dom svimmade.
Sveg är fullt av hjältar och änglar.
Men som mamman till en skadad ung man skrev...Änglarna hann bara vaka över 7 av 8...
Ta vara på varandra.
Allting annat är inte värt ett smack om man inte får ha sina nära och kära på jorden.
Så var vi igång igen...
Likt hundskit som töat fram längs gatorna har dom dykt upp efter vinterdvalan.
Eller ja, dom har väl varit mer eller mindre aktiva hela vintern...det där med att gå i ide har dom inte fattat.
Jag talar om de förtappade själar som roar sig med att fara fram som galningar med sina fordon...
I helgen målades Svegs gator fulla med svarta streck och röken låg lika tät som vid en konsert med Led Zeppelin.
Det märkliga är att många som bor i centrum inte hörde eller såg någonting.
Medan vi, som bor någon km bort höll på att bli galna av oljudet.
Men det är väl som vanligt.
Man ska inte lägga sig i.
Det är bättre att sitta hemma, knyta näven i fickan och muttra om att polisen borde göra något åt det där.
Visst borde dom det!
Och dom KAN göra det.
(Vi har tagit reda på vad dom kan och får göra.
Internet är bra till många saker.)
Problemet är att någon som bestämmer väljer att INTE göra det.
Och hur ska polisen (som har öppet 9-15, lunch mellan 11-12) få reda på
vad som sker om ingen lyfter på luren och meddelar dom det?
Det diskuteras på FB om det här.
Som vanligt kommer något stolpskott med kommentaren:
"-Ahmen, alla har ju varit unga! Så där gör ju alla när dom fått körkort!"
Nej, "alla" gör inte så.
Dom flesta föds med något som kallas sunt förnuft, känsla för rätt och fel samt uppfostras till att ta hänsyn till sina medmänniskor.
Bevisligen finns det undantag...
När jag fick mitt körkort hade jag ingen egen bil.
Jag fick använda föräldrarnas bilar.
Hade jag sladdat runt och farit fram som dessa dårar hade jag:
1: Fått köpa nya däck.
2: Fått gå.
Och när jag var yngre fanns inte det här problemet.
Visst, någon som fick till en liten sladd på (då) Såifa planen hände väl, men inget mer.
Vet ni varför?
I Sveg fanns då en polisman som ingen tjafsade med.
Han ingav respekt så som (tycker jag) en polis ska göra.
Han heter Mats Rupla.
Kan vi starta någon sorts namninsamling och försöka få honom tillbaka?
Katter bortskänkes!
"Va? Har ni katter??" Undrar ni.
Ja, vi har tydligen det.
Dom verkar hemlösa eftersom dom är hos oss större delen av dygnet, så då borde de ju rimligtvis vara våra, eller?
Fyra stycken är det.
En svart/vit, en svart, en grårandig och en röd/vit.
Varierande kön. Har inte tittat efter så noga.
Eftersom vi inte har valt att ha katter känner vi nu att vi måste omplacera dem.
Saker som dom kan:
* Sitta på altan resp. förstukvisträcket och skrika så där högt och jag-vill-slita-av-mig-öronen-skärande som bara katter kan.
* Pissa på vedhögar som ligger på t.ex altanen.
* Pissa på dynor i utemöblerna.
* Väldigt lätta att fånga in. Bara att öppna dörren till hus eller garage så har du en katt inne på ett par minuter.
Sugen på någon av dom?
Sällskapsdjur? Medicinska eller vilka djurförsök som helst?
Vi frågar inte så du behöver inte berätta...
Bara att komma och hämta!
Man kan säga att det är lite av självplock.
Nä, men allvarligt.
Ska det vara så jävla svårt att hålla ordning på sin katt?
Ska jag tala om hur lätt det är?
Jag gör det eftersom vissa verkar ha så stora svårigheter att klura ut det själva.
Alternativ 1: Skaffa inte katt! Såvida du inte följer alt. 2 eller 3.
Alt.2: Rasta den i koppel.
Alt.3: Bygg en rastgård.
Och kom inte med något dravel om att det ligger i kattens natur att löpa fritt och jaga möss bla bla bla.
Ska vi göra lika med hundar?
Hästar?
Alla andra sällskapsdjur?
Tänkte väl det.
När vi hade katter hade vi dom i rastgård. Vilket veterinären tyckte var ypperligt.
VI har inte valt att ha katter.
Vi fick ju ta bort våra, remember?
VI ska inte behöva köpa sprayer mm för att hålla ERA katter borta från VÅR tomt.
VI ska kunna ha dörrar öppna utan att det knallar in en katt.
VI ska inte behöva genomsöka varje vrå av vårt garage varje gång vi varit där...blir er katt instängd är det ju fruktansvärt. Både för katten och oss...Och det händer ju att vi reser bort ibland.
VI ska kunna ha dynor i våra utemöbler när helst vi behagar, dag som natt, alla årstider utan att få dom nerpissade eller fulla med katthår.
VI ska kunna stapla ved på VÅR altan utan att få den nerpissad.
Vi ska INTE behöva köpa nya dynor för att NI inte kan hålla reda på ERA katter.
DIN KATT HAR INGENTING PÅ VÅR TOMT ATT GÖRA!
Jo, jag tycker om katter.
Och andra djur.
Men jag tycker inte om att behöva slänga ut runt tusenlappen på nya dynor när någon annan förstört dom.
Grr..
Grattis Noah!
För 13 år sedan var det långfredag.
13 april 2001.
Vi var vid just den här tidpunkten på Östersunds BB och
väntade med stor spänning på den lilla människan som skulle komma till oss.
En flicka trodde jag...för vi får inga pojkar i min släkt.
Kl 15.33 kom denna underbara lilla kille!
Idag blir han tonåring!
Grattis älskade Noah på din stora dag!
Gullig barnvisa....eller vänta lite nu..?!
Den här interaktiva boken fick Adam i julklapp.
Hur rolig som helst!
Adam älskar den!
Men härom dagen gjorde vi en upptäckt...
Låter inte den här låten precis som....
Hur rolig som helst!
Adam älskar den!
Men härom dagen gjorde vi en upptäckt...
Låter inte den här låten precis som....
Vi skrattar fan ihjäl oss här!
En meter längre
Sonen kom hem från skolan och berättade att han hade brottat ner en kille...
Dom flesta föräldrar hade nog blivit bestörta och gett sonen en rejäl tillsägelse...
Men om sonen i fråga varit mobbad i flera år (inte nu) och äntligen tagit modet till sig att stå upp för sig själv när någon tagit hans keps...
Ja då klappar man sonen på axeln och säger "Bra gjort!"
Nu förespråkar vi absolut inte våld...
Det gick inte våldsamt till heller.
Killen gjorde inte illa sig på något sätt.
Ja förutom hans ego möjligtvis 😉
Han blev mest förvånad.
Precis som dom andra som såg vad som hände.
Och sonen?
Ja han växte minst en meter och kände sig urstark över bedriften att stå på sig själv.
Bokcirkel!
Ikväll är det äntligen bokcirkel igen!
Vi är ett gäng som träffas typ var 6e vecka och snackar böcker.
Den som är värdinna får välja en bok som vi ska läsa.
Om vi vill.
Det går bra även om man inte läser boken.
Vi äter lite god mat, diskuterar boken och sen surrar vi om allt mellan himmel och jord 😊
Den här gången har vi läst "När livet stannar" av Malin Sävstam.
En berättelse om hur hon förlorade sin man, två av sina barn och ett par vänner i flodvågskatastrofen i Thailand.
En bra men otroligt plågsam och smärtsam bok...
Fick ångest i kvadrat av att läsa den...
Reklamfilm
Göteborgskex påstår att "allt bli bättre med en kaka".
Really?
Även cancer?
Och dessa rakhyvlar för kvinnor...
Det varumärke som skippar reklamfilmer där dom smeker nyvaxade ben med en hyvel och istället rakar en apa...DEN hyveln kan jag tänka mig att köpa.
Ettårskontroll
Igår var det dags för ettårskontroll för Adam.
Han vägdes och mättes.
Börjar närma sig 10 kg nu, lilltjocko 😊
Läkaren gav honom två träklossar för att se om han kunde slå dom mot varandra.
Adam tog dom...tittade på dom...vred lite...
Själv satt jag och försökte, genom telepati, få honom att göra det läkaren ville.
Det är någonting med sådana här kontroller som väcker vinnarskallen i mig.
Trots att det inte är en tävling.
Inte på något sätt.
Barn utvecklas olika.
Och normala föräldrar vill att deras barn ska utvecklas i sin takt....
Det vill säga lite lite före alla andra barn😜
Så jag satt och skrek inombords:
"Kom igen Babis! Slå med klossarna!
SLÅ MED KLOSSARNA FÖR FAN!"
Och han slog med klossarna 😊
Sen ville läkaren se om han kunde ställa sig upp med stöd.
Adam ba: -Bitch please!
Och ställde sig upp utan stöd 😎
Han blev godkänd.
Ingen ombesiktning 😉
Dock tror jag att det blev ett litet avdrag när han ställde sig och bankade pannan i ett bord....
