Grillade hos B2 och R.
Ordnade skattjakt för dom stora barnen.
For ner till majbrasan och kollade in fyrverkerierna.

Såg ett gäng fulla ungdomar.
Dom såg skitunga ut...
Jag kan inte minnas att jag var full när jag var
i deras ålder.

Mamma och pappa behöver INTE kommentera det...

;-)

Telefonsamtal med fadern

Jag: -Jag har kommit på ett skitbra namn på valpen!

Fadern: -Vadå?

Jag: -Gaylord!

Fadern: -HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!



Så det blir nog det....tror jag.

Sitter och fnular på ett bra namn på valpen.

Jag har en lista på 36 namn.


I värsta fall får han världshistoriens längsta namn som
tar en halvtimme att uttala.



Givetvis blir det en "Gissa namnet" tävling senare :-)

Om ett par veckor vankas det tvillingdop
samt 30 + 40 årsfest.

Jag håller på att knåpa ihop 3 stycken tal.

Japp, 3 stycken.

Ett till twinsen, ett till 30åringen och ett till 40åringen.


Hehe.

Dom kommer att ångra att dom bjöd mig :-)


Närå.

Jorå...


:-D :-D

Sorgebeskeden har duggat tätt den senaste tiden.

Och i torsdags tog vi ett sista farväl av min
älskade lilla mormor.
Moster och kusinerna hade ordnat det så fint
och det var en ljus och stämningsfull gudstjänst.


Igår fick vi äntligen ett glatt besked.
Något som verkligen inte har varit vanligt
förekommande de senaste månaderna.

Om några veckor flyttar det in en liten fyrbent herre
hos Dallas!

Pojkarna är så himla glada.
Ja vi med så klart.

Det känns skönt att få vara glad!

Nu vet vi varför det blev som det blev med
finaste Jacken...

Kronisk inflammation i tarmarna.

Isac har ju, som ni kanske vet vid det
här laget, IBS sedan ca 5 år tillbaka.
Så Jackson var verkligen hans hund i alla avseenden.

Hur du tror att du ser ut när du dansar Zumba




Hur du egentligen ser ut...

Någon har lagt in ett önskemål om att jag ska
publicera det här klippet...

Jag säger inte vem...

Och det var INTE jag.
(kanske lite...)

Sitter och slötittar på "Kvällen är din"
samtidigt som jag laddar ner nya spännande (nåja)
appar till telefonen.

Nån kille ska sjunga med Tommy Nilsson
och dom stämmer upp i "Here I go again".

Junior:
-Den här låten är det Whitesnake som har gjort.


Hjärntvätt fungerar alltså.


Där ser man.

Maken är kvar i huvudstaden i helgen eftersom
vi ändå ska åka ner dit på onsdag.
Han har tagit på sig att vara djurvakt...

Frågade gudbarnet Evelina (3 mån) idag
om vem som var bäst i världen.

Hon svarade: -Aooooouuu! Uuuuuuaaa!


Det är ju glasklart att hon sa "Du Gudmor".

Smart unge det där!


Sen slickade hon mig på hakan och kräktes
på min axel...

Undrar vad hon menade med det??

Jag talade om för B2 att hon inte behöver skjutsa
oss till bussen på onsdag för vi tar bilen till
Vaxholm.

Hon skrek rakt ut.
Och sen skrattade hon...

Hur ska jag tolka det??

Bra, eller??

Det kräksnöar ute.

Tur att bilarna fortfarande har vintersulor på!

Äldsta sonen berättade en sak som hände på skolan idag.

Han hade sett två klasskamrater jaga/terrorisera en liten stackars
oskyldig skogsmus med pinnar.
Han frågade vad dom höll på med och fick till svar:

"-Vi ska fånga den och släppa den i en vattenpöl!"

Varpå dom fortsätter sitt jagande/petande av det vettskrämda lilla djuret.

Sonen säger då:

"-Jag kan fånga den åt er"

Han sätter sig på huk, sträcker fram handen mot musen
och viskar:

"-Kom så ska jag rädda dig!"

Och tro det eller ej, men musen kryper upp i handen på
honom.
Han bär musen till ett staket och släpper igenom den så att
den kan springa iväg.

Och kvar står två snopna ung(jävl)ar som borde ha
fått sig en rejäl omgång.



Fan, vad jag är stolt över min son!

Angående Kalla fakta igår...

Polisen gjorde fel i många avseenden.

MEN

Jag tycker inte att dom är skyldiga till mcförarens död.
Han valde att försöka köra ifrån dom när han bara hade kunnat
stanna...

Parkerar mig i soffan inför Kalla fakta som handlar om
en kille som omkommer efter att ha försökt köra ifrån polisen
på motorcykel.

Bereder mig på att koka av ilska över polisens
agerande, som i reklam för programmet framställts
som dom som hetsar grabben att öka hastigheten.
Så paff jag blev då!

Om man tar bort alla känslomässiga aspekter
och tar av sig "hata alla poliser dom gör ingenting/bara fel
glasögon" och tänker efter lite...

Kan man verkligen klandra polisen?
Egentligen?
Kan man det?
Var det verkligen bara deras fel?

Killen hade inget mc-kort.
Mc:n var ej registrerad.
Han körde galet fort redan INNAN polisen tog upp jakten.
Han kör galet fort trots att civilbilen inte gett sig till känna som
en polisbil (ej sirener och ljus på)
Han kör mot rött.
Han pekar finger åt polisen.
Han fortsätter att köra som en galning trots att polisbilen INTE
är bakom honom (polishelikopter i luften dock).
Han utsätter andra för livsfara.

Flickvännen påstår att hon klamrade sig fast
vid föraren, på grund av rädsla, och att hon höll i sig
så hårt att hon fick kramp.
Men ändå känner hon att det är viktigt att släppa taget
med ena handen och rätta till tröjan?
Hon säger att han ville köra ifrån dom pga att han inte
ville gå miste om att ta körkort mm.
Hon föreslår att dom ska stanna i en tunnel för att
undkomma polisen.
Polisen gör även ett försök att stoppa upp trafiken för att
få mcföraren att stanna, men han blåser om i vägrenen.

Allt detta när HAN BARA HADE KUNNAT SLÄPPA GASHANDTAGET
OCH STANNA!

MEN.
Polisen fick order om att avbryta jakten och dom gjorde det
inte.
Dom kör också som galningar utan blåljus och sirener.
Sicksackar mellan andra bilar (utsätter andra för fara)
Kommer med kommentarer som att "det här var kul" mm.
När dom hamnar 8 km bakom mcföraren fortsätter dom
att köra i hastigheter över 200km/h

Mamman säger att "det förekommer ju hundratals vårdslösa körningar
vecka ut och vecka in"

Ja, och hur ska vi få bukt med det då?
Inte gör vi det genom att låta folk köra så som hennes son gjorde...

Jag känner mig jäkligt kluven i det här fallet.
Jag förstå så väl...så himla väl att anhöriga vill att någon ska
få skulden för detta.
Och jag förstår att dom inte vill att det ska vara deras älskade son.
Jag förstår att han blev rädd/hetsad av polisen.
Men samtidigt.
Han hade kunnat välja att STANNA.

Frågan är också...
Om polisen hade tagit honom, om han hade stannat.
Hade man ifrågasatt insatsens omfattning då?

Som sagt, jag känner mig väldigt kluven.
Jag kan inte välja sida..inte till 100%.
Ska titta på Ekdal snart och då kanske det väger över
åt något håll.

Men man kanske kan sammanfatta det med
att alla gjorde allting fel.

Eller?

på kvällens Kalla fakta.

Om motorcykeln och polisen.



Jag återkommer efter programmet
för jag känner att jag kommer ha en
väldans massa åsikter.

Jag tänkte på det här med smeknamn.

Hörde idag ett så gulligt smeknamn som en
mormor hade på sitt lilla barnbarn och kom då att
tänka på att jag fan inte hade något smeknamn när jag var liten.

Ja, nu kallas jag ju för B1 av vissa och Stor-Maria
av andra (men det är bara för att hålla i sär 2 olika
par Marior)
men jag hade inget så där gullepluttigt smeknamn när jag
var liten.

Eller vänta.

Nä, "Ungjäveln" är väl inget direkt smeknamn va?

Sent i går kväll när jag höll på att fixa i köket kom Junior
in med ett väldigt sammanbitet utryck i ansiktet.
Jag frågade om han inte kunde sova och då brast det...

"-Min tuggis luktar inte Jackson längre!!!"

Och tårarna forsade nerför kinderna...
Han var helt otröstlig och bara grät och grät :-(

Till slut kom han på att Jackson nog glömt en
strump-svenne hos oss, och den borde lukta som han.

(strump-svenne= massa trasiga strumpor som jag knutit ihop
till en "rul" av knutar som hundarna älskar att tugga på.
Håller bra gör dom också, samt att det är bara att kasta in i
tvättmaskinen när dom börjar stinka...)

Hittade efter mycket krypande och lysande med ficklampa
under möbler en sådan, men junior hade ändå svårt att somna
för han bara tänkte på sin bästa vän och grät.
Vid 02.30 somnade han av ren utmattning.

Kl 7 när det var dags att stiga upp och åka till skolan
var det omöjligt att få liv i honom, så han fick vara hemma.

Vi konfererade inatt om att Jackson och Dallas nog luktar
ganska lika, så idag for jag till Dallas och rullade in tuggisen i hans
(och Jacksons) filt och sen fick den ligga där i ett par timmar.
Sedan fick Dallas tugga lite på den plus att jag gnuggade den över hela
honom.

Så nu luktar den hund igen och jag hoppas att Junior kan sova gott inatt.

Inatt skulle jag iväg med leasingbilen till en vårdtagare.
Vi har alcolås i bilarna och när jag hoppade in stod det
på displayen "Omstart möjlig".
Alltså skulle jag inte behöva blåsa i den för att bilen skulle starta.
Bilen startade inte...
Jag höll på och mixtrade men fick det inte att funka, så
jag gick in och hämtade en kollega.
Han startade om systmet, blåste och bilen startade.
Lite försenad rusade jag in hos vårdtagaren och säger:

-Förlåt om jag är lite sen! Men jag fick inte igång
alcolåset på bilen så kollegan fick blåsa åt mig!

Man kan ju säga att vårdtagaren blev lite förvånad först....
Det kunde ju tolkas som om jag hade druckit...
Men när jag förklarat hur det låg till skrattade vi så tårarna rann :-)


Note to self:
Tänk FÖRST, prata SEN!

Äldsta sonen fyller 11 år idag!

Den dagen han föddes var också en fredag.
Fredag den 13.
Långfredagen till och med.
Och det var den längsta dagen i mitt liv :-)
Jag tyckte att den lilla flickan i magen tog alldeles för
lång tid på sig att komma ut.
Jo, jag var säker på att det var en liten Moa.
Vi får bara flickor i min släkt.
Och ut kom en liten kille!
Det tog en kvart innan jag fattade att han var en pojke.
Jag tyckte (i min endorfinhöga hjärna) att det var fullständigt
logiskt att hon nog "var lite svullen där nere, för det kan dom
nog vara".

Liten...


Har blivit stor



Grattis älskade unge på din födelsedag!

(Som förövrigt endast önskade sig en enda sak.
Biljetter till "Jesus Christ Superstar" med idolen Ola Salo.
Gissa vad han fick? :-) )

En grej som Isse och Jackson hade som var bara deras
var att dom brukade spela innebandy tillsammans.
Jacken kunde hämta bollen och släppa den framför/på
Isse för att visa att det var dags att spela lite.
Sedan for dom fram i köket så det small i skåpen.


Nu har Dallas tagit över Jackens plats i laget.
Han väger mer än vad Isse gör...
Och han verkar ha lagt till en ny punkt i regelverket.
Tackling tillåtet.

Det blir lite som det här klippet


Vart lade jag nu Isses hockeyhjälm?

Idag fyller min äldsta son 11 år.

11 ÅR!!!!

Hur kan jag ha en 11årig son, när jag bara är
25??




(nej, jag hade inte mvg i matte)

Duktig fågelhund (tävlar i elitklass)
Strävhårig Vorsteh.
9 år men beter sig som 3.
Kan imitera Elvis.

Säljes jävligt billigt på grund av att han vägrar hoppa in
i mattes yttepyttiga bil utan ger henne idiotförklarade blickar
och kräver att få åka i hennes mans betydligt större bil.

(Alltså man ratar inte Räkan så där Dallas!
Det ska du ha jävligt klart för dig!)


:-)

"-Jag läste på din blogg att Jackson finns i våra hjärtan.
Men vet du? Han finns i hela min själ..."




När sorgen och saknaden efter sin allra bästa vän tar överhand är
det tur att hans tuggleksak fortfarande luktar som han gjorde...




Du fattas oss Jackson!

I'm off to Blåkulla!

Ifjol gick det lite sisådär med flygningen.
Kvasten drog en aning till höger...





Men i år har jag satsat på en nyare modell med
lite kraftigare motor!

För någon vecka sedan kom sonen hem med fel vinterstövlar
på fötterna.
Han hade reagerat på att dom kändes konstiga men eftersom
dom stod på hans plats så tänkte han inte mer på det.

Jag och M däremot reagerade direkt.
Det var fel färg på kanten upptill samt att dom var sjukt
mycket mer slitna än hans, som var relativt nya.
Och det var inga billiga stövlar heller som sonen hade innan.
Powerboots värda runt 700-800 kronor.

Dagen efter tog han med dom till skolan för att byta med den
som han hade förväxlat skor med.
Men ingen ville kännas vid att det var deras...(???)
Så sonen lade dom i lådan för kvarglömda kläder.
(han hade gympaskor på sig..)

Jag mailade till alla föräldrar i klassen och bad dom titta efter
om deras barn fått fel stövlar.
4 föräldrar svarade...FYRA av ja jag vet inte hur många...
Och inget av deras barn hade fel stövlar.

Kändes ju jättekul att behöva köpa nya bara för
att sonen ska ha dom 3 dagar över påsk när vi ska
åka skoter...och sen är dom med största sannolikhet
urvuxna nästa säsong.

Igår kom jag på att han skulle ta hem dom slitna,
som han lämnat på skolan, igen.
För OM någon skulle höra av sig och upptäckt att dom hade hans
så skulle även dom få tillbaka dom rätta.

Idag kom han hem.
I hans väska låg HANS stövlar!!
Och dom hade legat i lådan för kvarglömda kläder.
INTE dom slitna.
Någon har alltså (pga dåligt samvete??)
bytt ut dom slitna i lådan mot sonens nyare.
Vi är ju så klart jätteglada över att ha fått tillbaka dom
men samtidigt undrar man ju:

Varför talade man inte om att man tagit fel?
Jag hade ju inte direkt tänkt strypa någon om man
nu har gjort ett misstag?
(bara lite...)

Eller är det fler som inte förstår poängen med
"Den sista dokusåpan" på 6:an?

Ok, det är en massa f.d dokusåpadeltagare
och ett gäng zombies (zombiesar?).

Alltså...

Sen då??

Får ett frispel snart!

Har skickat boken till flera förlag men inte hört något.
(jaja, det har bara gått några veckor, men tålamod
är jag inte begåvad med...)

Har ni några tips?
Vem hotar man för att få den utgiven?
Kan man möta någon förläggare på gatan och smyga
åt den några sedlar, diskret i förbifarten?
Ska man låna bibliotekets hela utbud så att dom i sin
tur kräver förlagen att publicera den eftersom dom
inte har några böcker att låna ut?

Och ja, den ÄR bra!
Det vet ju ni som har läst den;-)
(för det har ni fått betalt för att säga)

Japp, inlägget nedanför är ett aprilskämt.

Iallafall screenshotet på Ranelids sms...
;-)

Lurade grabbarna idag att äggröran var gjord på
grodägg och baconet kom från en häströv.
Dom hann bli lätt ljusgröna innan dom kom på vad
det var för dag :-)

I fjol lurades jag genom att skriva att vi skulle
flytta till Stockholm.
Alla bara "Aaaa...på första april och allt"
"Den går vi inte på!!"
Osv osv.

Någon månad efter det frågade grannen om det var
sista rycket innan flytten när vi krattade gräset.
Och vi fick frågan vid skolavslutningen om pojkarna
skulle återvända till hösten.

Nu får jag höra kommentarer som
"Har ni flyttat hem igen??"
"Trivdes ni inte i Stockholm??"

Så nog fan gick ni på det!!
:-)

"-Kan jag väl..."



"Men allvarligt? Vem bryr sig EGENTLIGEN om vad du
tycker??"