Så här säger Svenska kyrkan om att vara gudförälder eller fadder:

Att bli tillfrågad om att vara fadder är ett fint uppdrag. Man är utvald till att vara ett extra stöd till den som döps. Du blir en förebild som kan visa vägen genom livet och finnas till hands med stöd och uppmuntran. Fadderns uppgift är att berätta för fadderbarnet om dopet och att Gud finns med i livet oavsett vad som händer. Faddern ska vara ett stöd i den döptes fortsatta liv på trons väg.

Och så väljer ni mig.

En hårdrockande, snusande person som troligtvis lider av en lättare version av Tourettes syndrom, svär vart och vartannat ord och pratar först och tänker sen. En person som gör precis tvärtemot vad andra gör bara för att och som aldrig någonsin kommer att bli vuxen på riktigt. En person som är så långt ifrån kyrklig att när hon lämnar jordelivet med största sannolikhet kommer att få ta hissen ner till varmare breddgrader.

Hur fan tänkte ni där?

Vet ni verkligen vad ni har gett er in på? Förstår ni hur era barns liv kommer att bli med mig som gudmor?

Deras första ord kommer att bli: A men va faan! Istället för milda vaggvisor kommer dom bara att kunna somna till tonerna av Def Leppard och Whitesnake. Efter besök hos mig kommer dom att vara så höga på socker att ni får plocka ner dom från taklamporna. För hos gudmor får man alltid saft och bullar även om det inte är lördag. Dom kommer att riva ut varenda handduk och filt som ni har och bygga gigantiska kojor över hela huset, för ”det får vi alltid göra hos gudmor”. Dom kommer att hoppa sönder madrasserna, för gudmor har lärt dom att det roligaste som finns är att hoppa i sängen. Dom kommer att vända på dygnet och vara omöjliga att natta eftersom dom sovit över hos gudmor och spelat tv-spel halva natten samt tagit en extra lång sovmorgon och ätit kall pizza till frukost. För det är sådant som man som man inte ”får” göra, men som är så himla skoj. Det finns en överhängande risk att era två små prinsessor förvandlas till två små monster efter att ha umgåtts med mig. Mitt hem kommer att vara som lustiga huset när dom kommer på besök. Ett ställe där det är roligt att vara. En plats för många skratt och en massa bus. Men det kommer också vara en fristad. Ett andra hem att komma till när mamma och pappa inte fattar något och bara tjatar om läxor som ska göras och rum som ska städas. En trygg plats att söka sig till när man behöver råd eller prata om sådant som man kanske inte alltid vill prata med sina föräldrar om. Någon som alltid svarar i telefonen oavsett vilken tid på dygnet det är. Någon som finns där vad det än gäller. Någon man kan lita på. Nu när jag tänker efter så har ni gjort ett förbannat bra val. Och jag är jävligt stolt över att få vara dom här skitungarnas gudmor.

Sen var det det här med doppresent.

Jag ville ge dom något personligt som dom verkligen kan ha nytta av.

Och vad ska man få av en gudmor som älskar att skriva?

Jo, en bok så klart! (klicka på bilderna för större)